Tears in Copenhagen...

Eric Claptons "Tears in heaven" från 1991, gavs ut samma år, efter hans sons tragiska död på Manhattan i New York. En mans förtvivlade sätt att försöka förstå hur bräckligt livet kan vara.
Liv och Död. Så extremt lite som skiljer mellan glädje och sorg. Tears in Copenhagen handlar inte om ond bråd död, inte ännu i alla fall, utan om vanlig oskuldsfull fotboll. Fotboll och dess konsekvenser måste tilläggas. För hur länge får galenskaperna hålla på? Tills någon dör på planen? En spelare eller en domare?
Den mest uppmärksammade enskilda händelsen utanför planen, är Andres Escobars öde efter Colombias uttåg från VM i USA 1994. Mördad för ett självmåls skull!!?? Konsekvenserna blir ibland ohyggliga och makabra.
Incidenten i matchen mellan Danmark och Sverige tycks bagatellartad från många håll och kanter. Matchen måste komma i gång igen , basunerade Erik Hamre´n ut från sin plats som expert i studion. Ett korkat påstående från en som verkligen är insatt i spelet och allt runt omkring en match. Var det bara för att Sverige hade tilldömts en straff, som han uttalade dessa mindre begåvade ord? För han kunde rimligtvis inte veta att Sverige skulle tilldömas segern med 3-0.
Nej, Erik. Öppna sinnena lite mer, så kommer du märka att världen inte bara kretsar kring fotboll och viktiga EM-kvalpoäng.
Domaren Herbert Fandel blev för mig känd när jag såg Champions League finalen mellan Milan-Liverpool. Vilket korrekt uppträdande och vilken pondus kommer jag ihåg att mina tankebanor snurrade kring. Denna pondus skulle det visa sig inte vara en engångsföreteelse. Direkt efter Christian Poulsens oförklarliga knytnäve i Markus Rosenbergs mellangärde, begärde den assisterande domaren huvuddomarens uppmärksamhet. Efter en kort överläggning tilldelades Sverige helt korrekt en straffspark. Sen gick det fort...en helt tokig dansk supporter kom farandes med ursinne i blicken, fick tag om nacken på domaren, och hade det inte varit för ett rådigt ingripande av en dansk försvarare, hade det kunnat sluta betydligt värre. Domaren konfererade nu med sina assisterande och med fjärdedomaren. Allt var över på några minuter, och innan svenska folket hann förstå vad som hänt var planen folktom, förutom några clowner som ville skämma ut sitt land ännu mer. Denna flathet vad gäller ordningspersonal har jag inte sett på länge. Idioten som attackerade domaren fick lugnt och fint gå och sätta sig igen. De två andra neandertalarna som var inne på mattan vinkades städat in från planen som om ingenting inträffat. Hårda straff är att vänta, antagligen matcher utan publik och de stora förlorarna är naturligtvis det danska landslaget. På grund av några idioter som svärtar ner en hel nation...obegripligt.
Herbert Fandel tillhör nu en av mina absoluta favoriter. Både som människa och rättskipare. Han satte stopp för galenskapen som visar sitt fula tryne mer och mer frekvent. Han visade med sitt handlande att gränsen är nådd. Toleransen är slut. När fara för liv och lem letar sig in i den värld som egentligen är en lek, är det dags att sätta ner foten. Det gjorde Herbert Fandel och jag är honom evigt tacksam. Förhoppningsvis kommer ringarna på vattnet som det här medför sprida sig uppåt i fotbollhierarkin, och stå som ett prejudikat för framtida matcher. Inte på något sätt kan detta ursäktas och tillåtas utan kännbar bestraffning. Danmark har fått känna på vad som väntar vid usel säkerhet kring matcher. Dårarna som ingrep för ett domarbesluts skull har nog sett sin sista match, och rättsliga åtgärder väntar med all säkerhet.

Sverige tilldelades segern med 3-0, men till vilket pris? Mer vill jag inte kommentera resultatet för det känns inte relevant.
Fotbollen dog tyvärr en smula igår...länge leve fotbollen.