Susanna Kallur. OS-guld i Peking 2008?

Tårarna i Osaka är ett minne blott, men en påminnelse om hur snäva marginalerna kan vara i en av friidrottens mest teknikkrävande gren.
Ur fjärdeplatsens nesliga eko, klev om möjligt en än mer målinriktad idrottskvinna.
De fem ynka hundradelarna som skiljde plats fyra från en guldmedalj i Osaka-VM 2007, har i efterhand skapat en "häckdjävul", Sannas egen term, som inte kommer att vila förrän hedern är återupprättad...
Det pladdrades om att revanschen fullbordades redan efter VM, då Sanna besegrade VM-ettan Michelle Perry flertalet gånger i Golden League-framträdanden.
Inget kan vara mer felaktigt...
Visst...fjädrarna fylldes på i den kallurska hatten, men det är ingenting mot bränslet det genererade till det ultimata avgörandet om dryga halvåret.
OS-meetinget i Peking i augusti...

Häckteknikens konst visade hon upp redan 1998, då en tredjeplats i junior-VM bärgades.
På tio år har åtskillig tid lagts just på förfinandet av tekniken, och idag framstår hon som en av de främsta i konstarten.
Det vittnar 7,68 sekunder om...
Ingen har klippt fem häckar kvickare...
Ludmila Enquists världsrekord för alltid utsuddat...

Plats: Karlsruhe.
När: 10 februari 2008.
Tävling: Inomhus-EM.


För ett år sedan hade 7,78 sekunder som semifinaltiden i Tyskland visade, varit ett kvitto på att allting går enligt plan. I år innehöll den tiden en taskig start, inget flyt i löpningen samt en kass målgång...
Ett bevis på att hennes utvecklingskurva stadigt pekar uppåt, och att det finns mer kraft, talang och vilja att hämta i de explosiva benen.

Självförtroende, pondus samt förmågan att fokusera har alltid varit stöttestenar i arsenalen, men det är något annat som har hänt sen den olycksaliga finalen i Osaka förra året...
Något som är lite svårare att ta på, men som märks tydligt efter säsongstarten.
Kanske har det med Michelle Perrys påhälsning att göra?
Ja, påhälsningen som gjorde att hundradelarna inte tillföll Sanna i positivt avseende...
Hundradelarna som skapade årets tårflöde, och gjorde falu-tjejen till hela sveriges angelägenhet...

Blygheten är som bortblåst, armbågarna är vässade och tillsammans med "häckdjävulen" kommer hon inte att ta några krigsfångar i år.

Vänta och se...
Världsrekordet var bara början.

OS-final samt guld stundar i augusti.

VM 2008...sista för Anna Carin Olofsson?

Oj vad tydligt det blev idag. Genom teverutan kunde hela nationen unisont meddelas att skidskytte inte längre har första prioritet i Anna Carin Olofssons liv.
Stinget, udden och vinnargnistan...det finns inte där.
Anna Carin har aldrig spridit stora glosor kring sig men det räckte med en bild idag.
En bild som sa mer än tusen ord.
Jag försökte mitt bästa-men det är inte hela världen-bilden...
Inom mig finns något oändligt mycket viktigare än en första- andra eller tjugoandraplats tycktes tankarna snurra kring, och inget fel med det.

Med en dåres envishet, vill jag ändå tro att medaljchansen fortfarande existerar. Inte i någon individuell start kanske, men väl i mixstafetten...
Ska det bli prispall på hemmaplan för ACO är det nog i lagkappen.

Annars var tändningen i alla lagdelar lite sisådär...
Ingen nervositet eller spänning hos de aktiva, ingen galen Wolfgang Pischler som stånkandes skrek ut sina direktiv utefter spåren och definitivt ingen eld i vinterstudion.
Ok...att tokhaussa svenska idrottsmän och kvinnor är inte på något sätt ett framgångsrecept, men lite mer entusiasm kan vi avkräva när stämningen på läktarplats var Ruhpoldingsk.

Mina förutsägelser om världscuplunk- kontra mästerskap visade sig stämma. Ingen förutom Björn Ferry visade idag egentligen någonting som säger att medaljer är på ingång.
Morgondagen kan vi räkna bort eftersom sekundtappen blev alltför digra under dagens sprinttävling.
75 sekunder för Ferry och 80 sekunder för Olofsson är nog i det mastigaste laget inför jaktstarten i morgon.

Det ska vara ett tok-race där fulländat skytte ger extra kraft i skidspåren, samt att framförvarande har en svenskdag som idag, för att det ens ska knystas i termer som medaljchans...

Men allt kan som bekant hända i skidskytte...det bevisar inte minst Björn Ferrys dråpliga fall, där krocken med ryssen Ivan Tjerezov förhindrade en mer framskjuten placering, inför jaktstarten på söndagen.

Kanske får den floskeln plats i spalten även i morgon.

Då förhoppningsvis i en positiv bemärkelse...

Skidskytte-VM. Östersund 8-17 februari 2008.

Östersund står värd för VM i skidskytte som inleds i morgon och avslutas den 17 februari.
Till Jämtland kommer ett svenskt landslag som ska försöka leva upp till de högt ställda förväntningarna.
Svensk skidskyttes guldglänsande historia gör att trycket på de aktiva blir enormt.
När VM dessutom avgörs på hemmaplan kommer de psykiskt starka triumfera medan resterande får oerhört svårt att prestera toppresultat.
Under Magdalena Forsbergs era med geväret över ryggen ramlade det ständigt in guldmedaljer när det vankades världsmästerskap. Med stabil skalle och en ruskig utväxling i spåret skämde hon bort nationen med sex guld, ett silver samt sex brons i VM-sammanhang under åren 1996-2001.
I OS-sammanhang stannade dock medaljskörden vid två brons (Salt Lake City 2002).

Annat är det för arvtagerskan Anna Carin Olofsson som i sitt första OS segrade i masstarten i Turin 2006. Lägg till ett silver under samma spel och ACO framstår som en värdig efterträdare till Magda.
Men i Östersund klämtar klockan i dubbel bemärkelse. Skidskyttelivet är inte längre det absolut viktigaste för Anna Carin, då ett välsignat tillstånd har fått familjen Olofsson att tänka på annat än missade skott och tunga skidbranter. Fokus har förflyttats, vilket är helt naturligt, men på elitnivå måste nog fokuseringen enbart handla om vad som ska göras i spåren samt på skjutvallen...
Det tillsammans med att 35-strecket kommer allt närmare, gör att det blir extra jobbigt att rå på ungdomen från övriga Europa...
Därför gissar jag på noll guld för Anna Carins del, men stämmer det till ordentligt i någon av starterna finns ändå en liten medaljchans.
Ytterst betydelsefullt med en bra start på mästerskapet.

Varför inte en plakett redan till sprinten i morgon..?

Annars välkomnar jag skrällbetonade resultat av Helena Jonsson, som i sitt andra VM inte längre är med för att se och lära.
Masstart verkar vara melodin för den träffsäkra 23-åringen, då hon överraskande stal en åttondeplats i förra årets upplaga av VM. Den enda världscupsegern kom också den i masstart över 12,5 kilometer i Ryssland 2007.
Tillsammans med Björn Ferry, Carl Johan Bergman och Anna Carin Olofsson har hon även ett guld att försvara i Mixstafetten.
Tyvärr känns Carl Johan som den svaga länken i kedjan, och att upprepa guldyran från förra året verkar utopisk...

Den som har dokumenterad form och störst chans till medalj av ädlaste valör, måste ändå vara Björn Ferry.
Formtoppen är inprickad lagom till VM.
Han avslutade de sista tävlingarna innan Östersund med en seger och en andraplats.
Förr var det mycket snack och extremt lite verkstad...
Lite av Mattias Sunneborn-svada kunde tydligt urskiljas...
Nu har han ordentligt på fötterna vilket segern i världscupen nyss vittnade om.

Snacket finns fortfarande där...
Det där härliga tugget om hur j..la ont det gör att tävla, men att det inte finns något som är roligare.
Smärta är tvunget att finnas med i bilden av framgångsrika idrottsmän.
Just därför tror jag mest på Björn Ferry inför mästerskapen på svensk mark.

Skida hårt och pricka rätt...

Marcus Berg & Sebastian Larsson...EM 2008?

Dörrarna var vidöppna för de som ville grabba tag om en EM-plats i veckan. Platsen var undersköna Istanbul i Turkiet, belägen mellan Bosporen och Marmarasjön.
I denna kulturellt och ekonomiskt viktiga kärna av Turkiet ankom ett stukat svenskt landslag i fotboll, i ett försök att få vettiga svar om nykomlingarnas vara eller inte vara i Schweiz/Österrike i juni.
En blandad svensk kompott, med mångårig rutin samt nykläckta gröngölingar, ställdes på benen för att försvara de blågula kulörterna mot en annan EM-klar nation.

Turkiet på bortamark betyder vanligtvis dagar före matchstart bildligt talat, ett spel på liv och död. Ett rytande inferno med ett publikum som sannerligen ger hemmastöd en ny andemening.
Intet av dylika påståenden gick att känna igen, varken före, under eller efter kampen.
Det var en match i vänskapens tecken, där rädslan för skador inför årets viktigaste fotbollhändelse tog överhanden, och där 22 spelare välvilligt beredde väg för sina antagonister.

Det borde i rimlighetens namn leda till målchanser en masse, men de kunde räknas till en handfull.
3-2 till Sverige..?
Nu delas det inte ut några poäng i form av viktiga kval- eller mästerskapsdito vid övervikt av målchanser, men något som skulle klargöras var om någon av framtidens svenska landslagsmän kunde urskiljas på planen...
Eller bättre upp...
Redan till EM-äventyret i sommar?

I åratal har det ideligen ältats om Kim Källström och Anders Svensson. Två kompetenta utövare som nästan aldrig fått husera tillsammans på ett svenskt mittfält. Grinigheterna dem emellan är förstasidesstoff i media, och så har det hållit på en evinnerlig tid.
Tills nu...
De kamperar för tillfället gemensamt på de centrala delarna av planen...en lite mer tillbakadraget, medan den andre håller till i mer offensiv riktning.
Anders Svensson blir 32 i år och arbetar nuförtiden i de bakre regionerna.
Kim Källström blir 26 i år och ska se till att anfallsspelet lyfts tillräckligt så att målchanser skapas.
Hade förbundsledningen agerat lite tidigare, och gett båda tillåtelse att leka i sandlådan samtidigt, hade det besparat år av huvudbry...nu har år av talang slösats bort medan Daniel Andersson!!?? fått egen gräddfil till landslagsuppdragen...kommer inte underfund med detta faktum.
Heter arbetsgivaren Olympique Lyonnais och medspelarna lystrar till Benzema, Juninho, Ben Arfa, Govou med flera torde en landslagsdress vara vikt för den svenske spelfördelaren.
Allt annat är struntprat...

I sista stund fick i alla fall några ungtuppar tillfälle att visa sina färdigheter inför den kräsna ledningen.
Alldeles försent i mitt tycke...bland otaliga tidpunkter då gesällproven hade kunnat genomföras väljer Lars-Roland att genomföra testerna fyra månader innan EM.
Det är framförhållning det...
Ett alltigenom fantastiskt bevis för den professionella staben som kallar sig Svenska Fotbollförbundet.

Ponera noll form hos de svenska rookiesarna just den dagen. Ofta, inte alltid, betyder det punkt slut i stora sammanhang. Eller i vart fall åratal av bortvaro från blågult.
Då hade vi inte fått se Sebastian Larsson beträda EM-gräset kommande sommar. Framfarten i Istanbul lovade mycket mer, och med ens känns det inte som vi står och faller med Tobias Linderoth.
Missförstå mig rätt...
Tobias Linderoth är given i en startelva, men vid en svårläkt skada finns grovjobbande alternativ.

Ytterligare en som borde få utrymme i truppen är Marcus Berg.
Jag skrev det redan för ett knappt år sedan.
Nästan 365 dagar har alltså passerat, utan landslagspåringning, för den värmländske blåvitaren som på ett internationellt tillvägagångssätt pangade in 14 på 17 uppdrag för IFK Göteborg.
FC Groningen blev nästa adress, där Jaap Stam i Ajax direkt överflyglades då Marcus distinkt, två gånger om, satte skallen till för två utjämnanden...
Vad mer fordras för att få visa upp sig i landslaget?
Nej...inspelningen skulle skett för längesedan, då hade Berg-pojken redan nu ståtat som målskytt i blågult, samt EM-spelare till sommaren.
Var så säkra...

Nu får Markus Rosenberg gång på gång, både i klubb- som landslag, visa påfallande brister i spelet samt målskyttet.
För det är mål som visar om Rosenberg varit nyttig eller inte. Inget annat som target- eller framspelare.
Målskytt bedöms han som, och den bemärkelsen var det påfallande lång tid sen han fick titulera sig.
I Marcus Berg infinner sig en slitvarg, passningsspelare samt målgörare i en och samma person.
Fina utmärkande drag vad gäller en spelare av internationellt snitt...
Våga och vinn.
En bra devis.

Till sist några ord om Kennedy Bakircioglu. Den i allra högsta grad levande Bajen-legenden har efter många sorger och bedrövelser hittat hem på alla platser i sitt fotbollsliv.
27-åringen har sedan tre år verkat i Nederländerna, där FC Twente blev första adress efter en misslyckad sejour i Grekland.
Två framgångsrika säsonger senare med 23 mål på kontot, blev Ajax ny destination.
Livet leker på alla plan och mot Turkiet gjorde han sin överlägset bästa insats i landslaget.
Så pass imponerande att en biljett till alperna kunde skrivas ut på stående fot i onsdags...
He he...självklart skojar jag bara.

Fattar inte hur jag kunde kringgå det faktum att Lars-Roland fortfarande basar över nationselvan...

Sorry...