Malmö FF måste trolla mot Dinamo Zagreb

Malmö FF sitter fast i ett skruvstäd. Som om stora hänglås och kraftiga kättingar omsluter laget. Nyckeln till frigörelse handlar enbart om en sak. Tre mål och noll insläppta i returmötet mot Dinamo Zagreb på Swedbank Stadion.

Efter 1-4 i Kroatien har Malmö FF satt sig i ett synnerligen prekärt läge. En utmaning som till och med Harry Houdini skulle vackla inför. Mellan sina levnadsår 1874 och 1926 var han förgrundsfiguren inom utbrytarkonsten. Houdini var en allkonstnär. Förutom att stå på scen och krångla sig fri från kedjor, handklovar och tvångströjor försörjde han sig också som magiker och mediumavslöjare.

Den största anledningen till hans berömmelse var inte utbrytartekniken i sig. Det var hur han marknadsförde sig själv. Ingen annan i gebitet hade en tanke på att klä av sig inför sina uppträdanden. Det gjorde Houdini. Med bara ben och torso fyllde han salongerna vilket till slut ledde till en Europa-turné.

En Europa-turné blir det även för Malmö FF. Frågan är i vilken form. Europa League eller Champions League. Förutsättningarna är glasklara. Vinner Malmö FF med 3-0 är laget vidare till Champions Leagues gruppspel. Släpper man in ett mål måste det till fyra för att få till stånd en förlängning. Två insläppta får säkert den mest inbitne optimisten att tappa tron på avancemang.

Då väntar Europa League. Det mest troliga och definitivt inget dåligt alternativ.
Men tanken på det som är så nära kittlar mer än en aning. Chanserna att frottera sig med gräddan av Europas fotbollselit växer inte på trän. Vem vet när nästa tillfälle dyker upp. Lika svårt som att ta sig till slutkvalet i Champions League är det att vinna SM-guld. Det vet Malmö FF om. Två allsvenska segrar sedan 1988 är tydliga papper.

Låt oss leka med tanken vad som krävs att det omöjliga ska bli möjligt. Alla spelare måste överträffa sig själva. Startspelare som avbytare. Inte ens det kanske räcker. Plussa på den nivå laget hade i första mötet med Glasgow Rangers med 30 procent så börjar ett slutresultat värt namnet att utkristallisera sig.

Individuella misstag är bannlysta. Kollektiva misstag är bannlysta. Några ess i rockärmen hos Rikard Norling skulle också behövas.

Till slut handlar det inte bara om Malmö FF. Dinamo Zagreb måste vara så bombsäkra på att gruppspelet är i hamn att en känsla av övermod kryper in hos dem. Att inte göra jobbet fullt ut. Överlåta ansvaret till någon annan. Det-fixar-sig-ändå-mentaliteten. Det tillsammans med ett tidigt ledningsmål för Malmö FF kan få ett frö av tveksamhet att gro i kroatiska huvuden.

Som att gripa efter halmstrån? Visst. I procent skulle jag vilja säga 10-90 i kroatisk favör. Skulle matchen spelas tio gånger under samma förutsättningar hade Malmö FF gått vidare i en. Det ska mycket till att den gången inträffar i morgon.

Som magiker trollade Harry Houdini bort en elefant. Jennie hette hon. En sådan nyskapande metod att det tog 75 år innan andra trollkarlar lyckades rekonstruera den. Fungerar ingenting för Malmö FF mot Dinamo Zagreb återstår nog samma sak.

Magi.

Och att lösningen aldrig kommer till allmän kännedom…

Källa: Wikipedia

Allsvensk match för Malmö FF igen

Det är längesen nu. 48 dagar för att vara exakt. Så lång tid har passerat sedan Malmö FF spelade 90 allsvenska minuter på Swedbank Stadion. IFK Norrköping och den 3 juli står som senast avgjorda hemmamatch. Anledningen stavas Europaspel och en avbruten match.

Efter det har tre raka bortamatcher genomförts. Också tre raka oavgjorda resultat. IFK Norrköping (0-0), Mjällby AIF (1-1) och derbyt mot Helsingborg (2-2). Hade inte Milan kommit i vägen skulle en fjärde bortamatch också varit registrerad. Den mot Gefle på Strömvallen. Nytt matchdatum är i stället den 8 september.

Den 16 juli skulle BK Häcken gästat Malmö. Matchen fick flyttas då både hemma- och bortalaget hade europeriska åtaganden. Två veckor senare spelades endast tio minuter i mötet med Djurgården innan inkastade knallskott tvingade domaren att bryta matchen. Samma sak hände i derbyt mot Helsingborg i slutet av maj. Det kostade Malmö FF tre poäng och dryga böter. Beslutet angående matchen mot Djurgården låter fortfarande vänta på sig.

Idag ska det alltså vara dags igen. Allsvenskt spel på hemmaplan. Ett transfomerat Gais står för motståndet. Ett lag som vanligtvis brukar kriga i de nedre regionerna av tabellen. I år vädrar göteborgarna morgonluft och har lagt sig på en fjärdeplats i tabellen.

Tränaren Alexander Axén kom till klubben 2009. Sedan dess har han försökt få laget att anamma hans idéer. Passningssäkerhet, stabilt försvarsspel ska leda till vassa omställningar med god kvalitet på den offensiva delen av planen.

Med spelare som Wanderson do Carmo, Mervan Celik och Eric Bassombeng i anfallsväg har laget tryckt in 33 mål i årets serie. Nio fler än under hela förra säsongen. Fredrik Lundgren och Richard Ekunde i mitten av backlinjen har full uppsikt över planen och hjälper till att styra sina mannar rätt. Både i defensiven som offensiven.

Malmö FF ligger fem placeringar bakom Gais. Nio poäng skiljer lagen åt. MFF har dock tre matcher mindre spelade. Matcher som behöver vinnas för möjligheten att hamna så högt upp i tabellen som möjligt när säsongen gör bokslut i slutet av oktober. Dubbelt matchande gör det svårare. Europaspelet sliter och utspelningen i Zagreb sist kan sätta ner humöret när det vankas allsvensk vardag.

Det är nu som Rikard Norling ska träda fram. Visa vad han går för. Entusiasmera trötta huvuden. Fingertoppskänsla. Vilka kan och vilka vill mest.

För vilja till ett hundra procent måste vara ledordet inför dagens möte med Gais. Och en extra koll på Wanderson do Carmo. Sex mål och elva assist behöver ingen närmare förklaring.

Siffror som ingen i Malmö FF kan visa upp…

Överfallet i Kroatien

Gärningsman: Dinamo Zagreb. Offer: Malmö FF.

Brottsrubricering: Misshandel. Plats: Maksimir Stadium.

Tid när brottet begicks: Mellan klockan 20.45 och cirka 22.35 den 17 augusti 2011.

Ett himmelsblått lag om 25 man sågs i trakterna kring Swedbank Stadion dagen före brottet. Lokala och nationella medier hade samlats för att få svar på en del frågor inför uppgiften i Kroatien. Spelarna tog sig tid och svarade att optimismen fanns där även om det skulle bli svårt.

Tränaren Rikard Norling hade i en intervju, som visades i tv 3 inför matchen, hävdat att alla spelare var på det klara med vad som gällde och vad som väntade i lejonets kula. De hade ju någon vecka innan elegant parerat skotska attacker på ett föredömligt sätt. Brittiska jabbar hade gång på gång fastnat i en ogenomtränglig gard.

När krutröken lagt sig efter returmötet på hemmaplan stod Malmö FF fortfarande upp. Något groggy kanske men skadorna som inrapporterats var inte av allvarlig art.
Laget gick vidare i kvalet med högburet huvud. Förförda av framgången spirade optimismen än mer inför lottningen av slutkvalet till Champions League.

Det var omkring 30 grader varmt i Zagreb i går när de båda lagen äntrade planen för uppvärmning.. Dinamo Zagreb har varit i samma situation fem gånger på 2000-talet före matchen mot Malmö FF. De har misslyckats att ta sig vidare till gruppspelet varje gång. För Malmö FF har det hänt en gång under samma period med samma dystra facit. Nu var det dags igen. Ett stort ögonblick. Både för kroater och svenskar.

För svensk del så stort att ledare i laget sprang och fotograferade den ovanliga händelsen. En chans att föreviga ögonblicket, typ. Max Wimans, krönikör i Sydsvenskan, egna iakttagelser innan matchen. Redan där försvann antagligen ett par procent av fokuseringen som man inte har råd att tappa på den här nivån.

Majoriteten av spelare i alla lag, oavsett ålder, världen över tar intryck av sina ledare. Genom fototagning med ögon stora som ping-pong-bollar av beundran får det auktoritära ledarskapet sig en rejäl törn.

Mer av en auktoritet visade sig Krunoslav Jurcic vara. Tränaren för Dinamo Zagreb lovade på stående fot att hans lag äntligen skulle få delta i den finaste av turneringar. Ingen kan anklaga honom för att inte ha på fötterna. En bjudning från Dusan Melichárek tidigt i matchen var början till slutet. Den halvtaskiga utsparken nådde bara kroater som vände spelet blixtsnabbt. Fem sekunder senare hade han presenterat sig. Matchens lirare.

Sammir.

Två eller tre gånger under 90 minuter visade Malmö FF kvalitet. Det som tagit dem så här långt i kvalet. Kvitteringen var ett sådant tillfälle. Markus Halsti får en fri yta att operera på. En blick räcker för att sätta passningen fram till en klokt löpande Agon Mehmeti. Mottagning och skott. 1-1.

Resten av matchen är tungviktsboxaren mot flugviktaren. Med bedövande träffsäkerhet slår taktiskt drillade kroater till där det skadar som mest. I uppbyggnadsfasen. Naiva Malmöspelare försöker lösa varje problem som uppstår med smart passningsspel. Gång på gång. På egen planhalva. Precis framför eget straffområde till och med.
Tacksamma hemmaspelare får enorm vittring och raserar på 65 minuter allt som har byggts upp fram till gårdagens möte. 2-1, 3-1 och 4-1. Det kunde ha varit mer. Mycket mer.

Hängandes på repen kastar Malmö FF in handduken. Det är över. Den brutala misshandeln har upphört. Dinamo Zagrebs spelare sträcker händerna i luften. Det är nära nu. Bara en formalitet kvar. Returmötet på tisdag.

För sex år sedan var det FC Thun. Laget som inte skrämde speciellt mycket. Inte namnmässigt. I år var det Dinamo Zagreb. De skrämde betydligt mer.

Både namnmässigt som på fotbollsplanen…

Stefan Zetterlund

Susanna Kallur. OS-guld i Peking 2008?

Tårarna i Osaka är ett minne blott, men en påminnelse om hur snäva marginalerna kan vara i en av friidrottens mest teknikkrävande gren.
Ur fjärdeplatsens nesliga eko, klev om möjligt en än mer målinriktad idrottskvinna.
De fem ynka hundradelarna som skiljde plats fyra från en guldmedalj i Osaka-VM 2007, har i efterhand skapat en "häckdjävul", Sannas egen term, som inte kommer att vila förrän hedern är återupprättad...
Det pladdrades om att revanschen fullbordades redan efter VM, då Sanna besegrade VM-ettan Michelle Perry flertalet gånger i Golden League-framträdanden.
Inget kan vara mer felaktigt...
Visst...fjädrarna fylldes på i den kallurska hatten, men det är ingenting mot bränslet det genererade till det ultimata avgörandet om dryga halvåret.
OS-meetinget i Peking i augusti...

Häckteknikens konst visade hon upp redan 1998, då en tredjeplats i junior-VM bärgades.
På tio år har åtskillig tid lagts just på förfinandet av tekniken, och idag framstår hon som en av de främsta i konstarten.
Det vittnar 7,68 sekunder om...
Ingen har klippt fem häckar kvickare...
Ludmila Enquists världsrekord för alltid utsuddat...

Plats: Karlsruhe.
När: 10 februari 2008.
Tävling: Inomhus-EM.


För ett år sedan hade 7,78 sekunder som semifinaltiden i Tyskland visade, varit ett kvitto på att allting går enligt plan. I år innehöll den tiden en taskig start, inget flyt i löpningen samt en kass målgång...
Ett bevis på att hennes utvecklingskurva stadigt pekar uppåt, och att det finns mer kraft, talang och vilja att hämta i de explosiva benen.

Självförtroende, pondus samt förmågan att fokusera har alltid varit stöttestenar i arsenalen, men det är något annat som har hänt sen den olycksaliga finalen i Osaka förra året...
Något som är lite svårare att ta på, men som märks tydligt efter säsongstarten.
Kanske har det med Michelle Perrys påhälsning att göra?
Ja, påhälsningen som gjorde att hundradelarna inte tillföll Sanna i positivt avseende...
Hundradelarna som skapade årets tårflöde, och gjorde falu-tjejen till hela sveriges angelägenhet...

Blygheten är som bortblåst, armbågarna är vässade och tillsammans med "häckdjävulen" kommer hon inte att ta några krigsfångar i år.

Vänta och se...
Världsrekordet var bara början.

OS-final samt guld stundar i augusti.

VM 2008...sista för Anna Carin Olofsson?

Oj vad tydligt det blev idag. Genom teverutan kunde hela nationen unisont meddelas att skidskytte inte längre har första prioritet i Anna Carin Olofssons liv.
Stinget, udden och vinnargnistan...det finns inte där.
Anna Carin har aldrig spridit stora glosor kring sig men det räckte med en bild idag.
En bild som sa mer än tusen ord.
Jag försökte mitt bästa-men det är inte hela världen-bilden...
Inom mig finns något oändligt mycket viktigare än en första- andra eller tjugoandraplats tycktes tankarna snurra kring, och inget fel med det.

Med en dåres envishet, vill jag ändå tro att medaljchansen fortfarande existerar. Inte i någon individuell start kanske, men väl i mixstafetten...
Ska det bli prispall på hemmaplan för ACO är det nog i lagkappen.

Annars var tändningen i alla lagdelar lite sisådär...
Ingen nervositet eller spänning hos de aktiva, ingen galen Wolfgang Pischler som stånkandes skrek ut sina direktiv utefter spåren och definitivt ingen eld i vinterstudion.
Ok...att tokhaussa svenska idrottsmän och kvinnor är inte på något sätt ett framgångsrecept, men lite mer entusiasm kan vi avkräva när stämningen på läktarplats var Ruhpoldingsk.

Mina förutsägelser om världscuplunk- kontra mästerskap visade sig stämma. Ingen förutom Björn Ferry visade idag egentligen någonting som säger att medaljer är på ingång.
Morgondagen kan vi räkna bort eftersom sekundtappen blev alltför digra under dagens sprinttävling.
75 sekunder för Ferry och 80 sekunder för Olofsson är nog i det mastigaste laget inför jaktstarten i morgon.

Det ska vara ett tok-race där fulländat skytte ger extra kraft i skidspåren, samt att framförvarande har en svenskdag som idag, för att det ens ska knystas i termer som medaljchans...

Men allt kan som bekant hända i skidskytte...det bevisar inte minst Björn Ferrys dråpliga fall, där krocken med ryssen Ivan Tjerezov förhindrade en mer framskjuten placering, inför jaktstarten på söndagen.

Kanske får den floskeln plats i spalten även i morgon.

Då förhoppningsvis i en positiv bemärkelse...

Skidskytte-VM. Östersund 8-17 februari 2008.

Östersund står värd för VM i skidskytte som inleds i morgon och avslutas den 17 februari.
Till Jämtland kommer ett svenskt landslag som ska försöka leva upp till de högt ställda förväntningarna.
Svensk skidskyttes guldglänsande historia gör att trycket på de aktiva blir enormt.
När VM dessutom avgörs på hemmaplan kommer de psykiskt starka triumfera medan resterande får oerhört svårt att prestera toppresultat.
Under Magdalena Forsbergs era med geväret över ryggen ramlade det ständigt in guldmedaljer när det vankades världsmästerskap. Med stabil skalle och en ruskig utväxling i spåret skämde hon bort nationen med sex guld, ett silver samt sex brons i VM-sammanhang under åren 1996-2001.
I OS-sammanhang stannade dock medaljskörden vid två brons (Salt Lake City 2002).

Annat är det för arvtagerskan Anna Carin Olofsson som i sitt första OS segrade i masstarten i Turin 2006. Lägg till ett silver under samma spel och ACO framstår som en värdig efterträdare till Magda.
Men i Östersund klämtar klockan i dubbel bemärkelse. Skidskyttelivet är inte längre det absolut viktigaste för Anna Carin, då ett välsignat tillstånd har fått familjen Olofsson att tänka på annat än missade skott och tunga skidbranter. Fokus har förflyttats, vilket är helt naturligt, men på elitnivå måste nog fokuseringen enbart handla om vad som ska göras i spåren samt på skjutvallen...
Det tillsammans med att 35-strecket kommer allt närmare, gör att det blir extra jobbigt att rå på ungdomen från övriga Europa...
Därför gissar jag på noll guld för Anna Carins del, men stämmer det till ordentligt i någon av starterna finns ändå en liten medaljchans.
Ytterst betydelsefullt med en bra start på mästerskapet.

Varför inte en plakett redan till sprinten i morgon..?

Annars välkomnar jag skrällbetonade resultat av Helena Jonsson, som i sitt andra VM inte längre är med för att se och lära.
Masstart verkar vara melodin för den träffsäkra 23-åringen, då hon överraskande stal en åttondeplats i förra årets upplaga av VM. Den enda världscupsegern kom också den i masstart över 12,5 kilometer i Ryssland 2007.
Tillsammans med Björn Ferry, Carl Johan Bergman och Anna Carin Olofsson har hon även ett guld att försvara i Mixstafetten.
Tyvärr känns Carl Johan som den svaga länken i kedjan, och att upprepa guldyran från förra året verkar utopisk...

Den som har dokumenterad form och störst chans till medalj av ädlaste valör, måste ändå vara Björn Ferry.
Formtoppen är inprickad lagom till VM.
Han avslutade de sista tävlingarna innan Östersund med en seger och en andraplats.
Förr var det mycket snack och extremt lite verkstad...
Lite av Mattias Sunneborn-svada kunde tydligt urskiljas...
Nu har han ordentligt på fötterna vilket segern i världscupen nyss vittnade om.

Snacket finns fortfarande där...
Det där härliga tugget om hur j..la ont det gör att tävla, men att det inte finns något som är roligare.
Smärta är tvunget att finnas med i bilden av framgångsrika idrottsmän.
Just därför tror jag mest på Björn Ferry inför mästerskapen på svensk mark.

Skida hårt och pricka rätt...

Marcus Berg & Sebastian Larsson...EM 2008?

Dörrarna var vidöppna för de som ville grabba tag om en EM-plats i veckan. Platsen var undersköna Istanbul i Turkiet, belägen mellan Bosporen och Marmarasjön.
I denna kulturellt och ekonomiskt viktiga kärna av Turkiet ankom ett stukat svenskt landslag i fotboll, i ett försök att få vettiga svar om nykomlingarnas vara eller inte vara i Schweiz/Österrike i juni.
En blandad svensk kompott, med mångårig rutin samt nykläckta gröngölingar, ställdes på benen för att försvara de blågula kulörterna mot en annan EM-klar nation.

Turkiet på bortamark betyder vanligtvis dagar före matchstart bildligt talat, ett spel på liv och död. Ett rytande inferno med ett publikum som sannerligen ger hemmastöd en ny andemening.
Intet av dylika påståenden gick att känna igen, varken före, under eller efter kampen.
Det var en match i vänskapens tecken, där rädslan för skador inför årets viktigaste fotbollhändelse tog överhanden, och där 22 spelare välvilligt beredde väg för sina antagonister.

Det borde i rimlighetens namn leda till målchanser en masse, men de kunde räknas till en handfull.
3-2 till Sverige..?
Nu delas det inte ut några poäng i form av viktiga kval- eller mästerskapsdito vid övervikt av målchanser, men något som skulle klargöras var om någon av framtidens svenska landslagsmän kunde urskiljas på planen...
Eller bättre upp...
Redan till EM-äventyret i sommar?

I åratal har det ideligen ältats om Kim Källström och Anders Svensson. Två kompetenta utövare som nästan aldrig fått husera tillsammans på ett svenskt mittfält. Grinigheterna dem emellan är förstasidesstoff i media, och så har det hållit på en evinnerlig tid.
Tills nu...
De kamperar för tillfället gemensamt på de centrala delarna av planen...en lite mer tillbakadraget, medan den andre håller till i mer offensiv riktning.
Anders Svensson blir 32 i år och arbetar nuförtiden i de bakre regionerna.
Kim Källström blir 26 i år och ska se till att anfallsspelet lyfts tillräckligt så att målchanser skapas.
Hade förbundsledningen agerat lite tidigare, och gett båda tillåtelse att leka i sandlådan samtidigt, hade det besparat år av huvudbry...nu har år av talang slösats bort medan Daniel Andersson!!?? fått egen gräddfil till landslagsuppdragen...kommer inte underfund med detta faktum.
Heter arbetsgivaren Olympique Lyonnais och medspelarna lystrar till Benzema, Juninho, Ben Arfa, Govou med flera torde en landslagsdress vara vikt för den svenske spelfördelaren.
Allt annat är struntprat...

I sista stund fick i alla fall några ungtuppar tillfälle att visa sina färdigheter inför den kräsna ledningen.
Alldeles försent i mitt tycke...bland otaliga tidpunkter då gesällproven hade kunnat genomföras väljer Lars-Roland att genomföra testerna fyra månader innan EM.
Det är framförhållning det...
Ett alltigenom fantastiskt bevis för den professionella staben som kallar sig Svenska Fotbollförbundet.

Ponera noll form hos de svenska rookiesarna just den dagen. Ofta, inte alltid, betyder det punkt slut i stora sammanhang. Eller i vart fall åratal av bortvaro från blågult.
Då hade vi inte fått se Sebastian Larsson beträda EM-gräset kommande sommar. Framfarten i Istanbul lovade mycket mer, och med ens känns det inte som vi står och faller med Tobias Linderoth.
Missförstå mig rätt...
Tobias Linderoth är given i en startelva, men vid en svårläkt skada finns grovjobbande alternativ.

Ytterligare en som borde få utrymme i truppen är Marcus Berg.
Jag skrev det redan för ett knappt år sedan.
Nästan 365 dagar har alltså passerat, utan landslagspåringning, för den värmländske blåvitaren som på ett internationellt tillvägagångssätt pangade in 14 på 17 uppdrag för IFK Göteborg.
FC Groningen blev nästa adress, där Jaap Stam i Ajax direkt överflyglades då Marcus distinkt, två gånger om, satte skallen till för två utjämnanden...
Vad mer fordras för att få visa upp sig i landslaget?
Nej...inspelningen skulle skett för längesedan, då hade Berg-pojken redan nu ståtat som målskytt i blågult, samt EM-spelare till sommaren.
Var så säkra...

Nu får Markus Rosenberg gång på gång, både i klubb- som landslag, visa påfallande brister i spelet samt målskyttet.
För det är mål som visar om Rosenberg varit nyttig eller inte. Inget annat som target- eller framspelare.
Målskytt bedöms han som, och den bemärkelsen var det påfallande lång tid sen han fick titulera sig.
I Marcus Berg infinner sig en slitvarg, passningsspelare samt målgörare i en och samma person.
Fina utmärkande drag vad gäller en spelare av internationellt snitt...
Våga och vinn.
En bra devis.

Till sist några ord om Kennedy Bakircioglu. Den i allra högsta grad levande Bajen-legenden har efter många sorger och bedrövelser hittat hem på alla platser i sitt fotbollsliv.
27-åringen har sedan tre år verkat i Nederländerna, där FC Twente blev första adress efter en misslyckad sejour i Grekland.
Två framgångsrika säsonger senare med 23 mål på kontot, blev Ajax ny destination.
Livet leker på alla plan och mot Turkiet gjorde han sin överlägset bästa insats i landslaget.
Så pass imponerande att en biljett till alperna kunde skrivas ut på stående fot i onsdags...
He he...självklart skojar jag bara.

Fattar inte hur jag kunde kringgå det faktum att Lars-Roland fortfarande basar över nationselvan...

Sorry...