Ett rum med utsikt, Varats olidliga lätthet, Den siste mohikanen, I faderns namn, The Boxer, Gangs of New York är bara ett urval från en diger meritlista vad gäller Hollywood-filmer av denne man. För "Min vänstra fot" erhöll han en Oscar 1990 som den gravt handikappade Christy Moore. 2002 spelade han in "Gangs of New York" mot Leonardo Dicaprio och har sen dess inte setts i någon amerikansk produktion. Tyvärr verkar filminspelandet vara lagd på is då Hollywood och filmvärlden inte längre tilltalar honom...
Det är naturligtvis den oerhört kompetente brittiske skådespelaren Daniel Day-Lewis jag orerar om. En man som verkligen gör skäl för karaktärskådespeleriet. Annat än Dolph Lundgren som efter några år på andra sidan pölen, med några ohyggligt usla rullar i ryggen, totalt glömde bort sitt modersmål...
Men idag kunde jag tagit gift på att det var Daniel Day-Lewis jag fick en skymt av igen, då teven slogs på, för att följa de första omgångarna av årets Wimbledon...likheten var slående, men sannolikheten att en ny karriär inletts av den brittiske skådespelaren, var ungefär lika trolig som att Björn Borg skulle göra comeback i årets Wimbledon.
Det var en annan engelsk publikfavorit som stod för agerandet den här gången. I dennes match mot spanske grusspecialisten Carlos Moya. Daniel Day-Lewis kopian Tim Henman var i färd med att slå ut Mallorca-sonen efter en tuff femsetare. I det 24:e gamet i sista set kunde till slut Henman bryta Moyas serve och ordna 13-11. Moya har inga meriter alls på gräs, vilket 15 av 19 singeltitlar på grus vittnar om. Kanske säger det lite mer om hur stora chanser britten har att gå riktigt långt i turneringen?
4 kvarts- och 4 semifinaler är den populäre engelsmannens Wimbledonfacit, men att han som 33-åring ska gå hela vägen känns för tillfället otänkbart. Med publiken i ryggen kan dock spelet lyfta till oanade höjder och en kvartsfinal kan nås, men sen är det nog finito.
När Wimbledon kommer på tal, vilket det alltid gör så här års, är det helt omöjligt att gå runt fenomenet från Schweiz, Roger Federer. Sedan februari 2004 har förstaplaceringen på världslistan ägts av den 25-årige schweizaren. Något slut på den raden kan inte skönjas på mången år. Han är i England för att spela hem sin femte raka titel på Wimbledons gräs och ingen tvivlar på att han ska lyckas. Den som senast rodde hem den uppgiften var en viss Björn Borg, mellan åren 1976-1980.
Det finns emellertid några saker som kan få den schweiziska skutan ur kurs.
Det ena är en skada, vilket vore olyckligt givetvis. Det andra är en spanjor, som inget hellre vill, än att visa sig bäst även på gräs. Den trefaldiga grandslam-vinnaren på Paris röda grus, vill säkert visa att hans artisteri även räcker på gräs. Rafael Nadal är grusunderlagets överhuvud. Ingen klampar in på hans revir oanmäld. Lika oöverträffad ter sig Roger Federer på gräsunderlaget. Det ska till en utomjordisk prestation för att besegra honom. Båda verkar oslagbara på sina respektive underlag. Därför är det nog bara Federer som kan röra Nadal på grus och vice versa. Ingen annan gör sig besvär.
Jonas Björkman började sin vistelse i Wimbledon på bästa tänkbara sätt. Han gav inte spanjoren Fernando Vicente någon som helst chans utan vann säkert med 3-0. 35-åringen blir bättre och smidigare med åren, hur nu det är möjligt, och med lite flyt kan det även i år bli semifinal, vilket vore fantastiskt då sporten knappast blir långsammare för var år som går.
Thomas Johansson och Robin Söderling är andra svenskar vi kan sätta hopp till. Thomas har visserligen inte visat särskilt mycket i år, men underlaget passar den australiske mästaren från 2002. Robin Söderling tar sig an den kortvuxne belgaren Olivier Rochus vilket känns överkomligt. Sebastien Grosjean därefter låter väl inte heller så farligt...dock känns varje vunnen match som en framgång.
Good luck swedes...
Vad gäller det senaste i Svennis-affären kan meddelas att han är i England för att förhandla med Manchester City. Enligt den brittiska tv-kanalen Sky News har han redan skrivit på för Andreas Isakssons klubb och kontraktet sträcker sig tre år framåt i tiden. 3 miljoner pund om året ska visst namnteckningen vara värd. Vad Sven-Göran själv har att säga i frågan har ännu så länge inte dryftats, men senare i veckan ska det officiella beskedet komma.
Tills dess överlåter jag allt spekulerande till andra och väntar med spänning på Svennis egna ord angående kontraktets vara eller inte vara.
Know what i mean...?
tisdag 26 juni 2007
söndag 24 juni 2007
Jackpott i dubbel bemärkelse...
Midsommar betyder sill och potäter med tillhörande nubbe och dans kring skrudad stång. Blommor läggs under kudden för att flickor ska kunna se sin tillkommande. Näcken försöker narra folk med sitt fiolspel att komma till sin sjö och drunkna i densamma...
Midsommar betyder även Kalmar. Särskilt för inbitna travspelare, kuskar och tränare då midsommartravet i Kalmar är traditionstyngd.
1965 invigdes anläggningen och sedan 1974 ståtar Kalmar travbana med v-75 just under midsommarhelgen. Kusk- och tränarprofilen Tommy Zackrisson är namnet som starkast förknippas med travovalen i den sydöstra delen av Sverige. Nitton championtitlar har det blivit med åren och det är hela tolv stycken fler än tvåan, Magnus Sandgren. Med Zenit F upplevde Tommy sin största enskilda framgång. Redan 1993 togs Derbystoet hem, men det var året efter som hästen och för all del även kusken, skrev in sig i historieböckerna. Där kommer alltid att stå: Svenskt Travderby. Segrare: Zenit F, 3 år. Tränare och kusk: Tommy Zackrisson.
Då förra veckans utdelning blev synnerligen knal, förärades Kalmar en jackpottomgång denna midsommarhelg. Med andra ord stod 43 miljoner på spel för penningtörstande spelare.
1, 15, 10, 6, 7, 3, 2.
Inget konstigt med de siffrorna. Värre blir det nu:
57,77
16,80
10,27
22,31
9,85
5,77
2,26
Placera avdelning 1, avdelning 2, avdelning 3 och så vidare upp till avdelning 7, framför varje sifferkombination. Fram träder nu veckans vinnarodds för varje kuse som segrade under omgångens v-75 spel.
Favoritspelarna satte midsommarresterna i halsen då storskrällarna radade upp sig. Ihopskrynklandet av bongar kunde höras nationen över, efter varje käftsmäll som fiduserna bjöd på för varje avdelning som avverkades.
Till slut var slaget var över, röken hade skingrats och dimman lättat. Kvar stod ett Kalmar likt Lützen år 1632. Ynka en favorit infriade spelarnas förtroende. Hurricane Line sattes dit av Björn Goop i den sista avdelningen. Dessförinnan brände han dock av med i tur och ordning: Rutger Raket(avd 1) och Highlite Survivor(avd 2).
Snackhästen Rutger Raket var veckans största favorit, och med sju raka segrar talade allt för den fyraårige vallacken. Innan start kom dock uppgifter om dåligt vattenintag hos pållen, vilket säkerligen kan förklara den usla insatsen.
Takter, Kolgjini, Svanstedt och Goop ggr två utgjorde fem av vinnarkuskarna. Ändå kunde en ensam vinnare kvittera ut 43.540.541 kronor, enbart för sju rätt.
V-75 är och kommer säkert förblir det bästa och roligaste spelalternativ som ATG har att erbjuda. Ett oslagbart spel där insatsen inte behöver bli alltför kännbar för att utdelningarna ska skjuta i höjden.
Blev Kalmar vinnare med hela svenska folket idag, så utropades Sevilla i Spanien till vinnare igår, då finalen i Copa del Rey avgjordes. Santiago Bernabéu stadion i Madrid stod värd när den sista stora finalen i fotbolleuropa avgjordes. Matchen lyfte inte till några större höjder, men ett ögonblicks briljans av Frédéric Kanouté, gjorde att Sevilla kunde segra med matchens enda mål.
Säsongerna 2005/2006 samt 2006/2007 är klubbens i särklass bästa någonsin. Två Uefa cup-vinster, en triumf i Europeiska Supercupen samt en tredjeplats i ligan är facit för den glödheta föreningen.
Champions League står nu för dörren och med de framsteg klubben gjort de senaste säsongerna, kan inget lag i Europa känna sig segersäkra när spanjorerna står för motståndet. Kruxet nu är att behålla laget intakt även nästa säsong. Med spel i den förnämsta av klubbturneringar krävs förstärkningar i en redan stark elva. Dubbletter fordras i nästan varje lagdel, för att kunna visa sig starka i såväl liga- som CL-spel.
Till sist...Glöm inte vad jag skrev om Allsvenskan förut och säkert lär återkomma till. "Alla slår alla, och bli inte förvånade om Gefle snart toppar".
Gefle-Halmstad idag 24/6. 2-0.
Say no more...
Midsommar betyder även Kalmar. Särskilt för inbitna travspelare, kuskar och tränare då midsommartravet i Kalmar är traditionstyngd.
1965 invigdes anläggningen och sedan 1974 ståtar Kalmar travbana med v-75 just under midsommarhelgen. Kusk- och tränarprofilen Tommy Zackrisson är namnet som starkast förknippas med travovalen i den sydöstra delen av Sverige. Nitton championtitlar har det blivit med åren och det är hela tolv stycken fler än tvåan, Magnus Sandgren. Med Zenit F upplevde Tommy sin största enskilda framgång. Redan 1993 togs Derbystoet hem, men det var året efter som hästen och för all del även kusken, skrev in sig i historieböckerna. Där kommer alltid att stå: Svenskt Travderby. Segrare: Zenit F, 3 år. Tränare och kusk: Tommy Zackrisson.
Då förra veckans utdelning blev synnerligen knal, förärades Kalmar en jackpottomgång denna midsommarhelg. Med andra ord stod 43 miljoner på spel för penningtörstande spelare.
1, 15, 10, 6, 7, 3, 2.
Inget konstigt med de siffrorna. Värre blir det nu:
57,77
16,80
10,27
22,31
9,85
5,77
2,26
Placera avdelning 1, avdelning 2, avdelning 3 och så vidare upp till avdelning 7, framför varje sifferkombination. Fram träder nu veckans vinnarodds för varje kuse som segrade under omgångens v-75 spel.
Favoritspelarna satte midsommarresterna i halsen då storskrällarna radade upp sig. Ihopskrynklandet av bongar kunde höras nationen över, efter varje käftsmäll som fiduserna bjöd på för varje avdelning som avverkades.
Till slut var slaget var över, röken hade skingrats och dimman lättat. Kvar stod ett Kalmar likt Lützen år 1632. Ynka en favorit infriade spelarnas förtroende. Hurricane Line sattes dit av Björn Goop i den sista avdelningen. Dessförinnan brände han dock av med i tur och ordning: Rutger Raket(avd 1) och Highlite Survivor(avd 2).
Snackhästen Rutger Raket var veckans största favorit, och med sju raka segrar talade allt för den fyraårige vallacken. Innan start kom dock uppgifter om dåligt vattenintag hos pållen, vilket säkerligen kan förklara den usla insatsen.
Takter, Kolgjini, Svanstedt och Goop ggr två utgjorde fem av vinnarkuskarna. Ändå kunde en ensam vinnare kvittera ut 43.540.541 kronor, enbart för sju rätt.
V-75 är och kommer säkert förblir det bästa och roligaste spelalternativ som ATG har att erbjuda. Ett oslagbart spel där insatsen inte behöver bli alltför kännbar för att utdelningarna ska skjuta i höjden.
Blev Kalmar vinnare med hela svenska folket idag, så utropades Sevilla i Spanien till vinnare igår, då finalen i Copa del Rey avgjordes. Santiago Bernabéu stadion i Madrid stod värd när den sista stora finalen i fotbolleuropa avgjordes. Matchen lyfte inte till några större höjder, men ett ögonblicks briljans av Frédéric Kanouté, gjorde att Sevilla kunde segra med matchens enda mål.
Säsongerna 2005/2006 samt 2006/2007 är klubbens i särklass bästa någonsin. Två Uefa cup-vinster, en triumf i Europeiska Supercupen samt en tredjeplats i ligan är facit för den glödheta föreningen.
Champions League står nu för dörren och med de framsteg klubben gjort de senaste säsongerna, kan inget lag i Europa känna sig segersäkra när spanjorerna står för motståndet. Kruxet nu är att behålla laget intakt även nästa säsong. Med spel i den förnämsta av klubbturneringar krävs förstärkningar i en redan stark elva. Dubbletter fordras i nästan varje lagdel, för att kunna visa sig starka i såväl liga- som CL-spel.
Till sist...Glöm inte vad jag skrev om Allsvenskan förut och säkert lär återkomma till. "Alla slår alla, och bli inte förvånade om Gefle snart toppar".
Gefle-Halmstad idag 24/6. 2-0.
Say no more...
lördag 23 juni 2007
Midsommaranekdoter...
Återigen passerade midsommarafton med ett fruktansvärt tråkigt väder. De trettio, plus några grader till som Sverige begåvades med för ett par veckor sedan är som bortblåsta. I alla fall i de västra delarna av vårt avlånga land. Regn, regn och åter regn och de stackare som räknat med utesittning hela dagen , kvällen och natten fick tänka om ordentligt. Brrr...min lekamen var i alla fall inte upplagd för några längre utomhussysslor typ kubb med syskonbarnen, dans runt midsommarstång eller vandring genom sommarnatten. Nej... mitt midsommarfirande anno 2007 tedde sig något okonventionellt. Gå mot strömmen, skippa svenskheten och behandla denna storhelg som vilken annan weekend som helst, var mitt mantra för i år.
Fördelarna är många, eller vad sägs om att gå miste om den massiva folkanhopningen på våra matvaruhus? Slippa trängas med hundratals andra för att få chansen till den sista senapssillburken. Den hysteriska bolagskön som sträcker sig "mil" utanför lokalen ska vi bara inte prata om. Men det viktigaste av allt...helgtrafiken. Svarta rubriker fyller löpen på alla dags- och kvällstidningar i dagarna tre, ingen hänsyn alls verkar förekomma i trafiken då stressen blir alltmer påtaglig för varje år som går. All hets och stress verkar schemalagd, ingenting får gå utanför de vanliga rutinerna och det tycks stört omöjligt att rubba de inrutade mönstren...okej, människor är vanedjur men det får finnas någon måtta på dårskapen.
Fixa inköpen tidigt under midsommarveckan istället...ta en semesterdag och åk ut till sommarstället dagen innan eller varför inte två dagar innan? Är inte säkerheten för oss själva och framförallt för våra barn det absolut viktigaste? Det har jag bestämt fått för mig i alla fall.
Firandet för egen del sträckte sig till en grill, färskpotatis, en vinbutelj och trevligt sällskap. Varför göra en jättegrej av det? Semestern är snart i annalkande och då uppenbarar sig alla de tillfällen som kan spridas ut på fem veckors ledighet, istället för på en enda helg. I sakta mak beger jag mig då de femtio mil som måste avverkas innan slutmålet nås. En naturskön resa genom ett Sverige där chanser ges att få uppleva det som landet har att erbjuda.
Ett bildskönt landskap som kantas av pittoreska småorter, vilka verkar ditplacerade just för den skull. All tid i världen existerar för att stanna upp och åtnjuta det behagliga i att vara ledig...
Ledighet verkar även de största kollektivsporterna begagna sig av just nu. De europeiska fotbolligorna ligger och gror inför sensommarens ligastarter. Det som återstår av rang är finalen av Copa del Rey som avgörs i Spanien ikväll. Sevilla tar sig an Getafe i en helspansk final där Sevilla har chansen att ta hem en andra titel för året. Uefa-cup vinnarna nosade på tre titlar i år men fick ge sig i ligan där Real Madrid och Barcelona blev för svåra. Dock får laget passa sig mot ett stärkt Getafe som spöade just Barca i semin med 6-5 sammanlagt.
Kan låta som tilläggstid och straffavgörande men så var icke fallet. Efter 2-5 på Camp Nou tillskrevs Getafes möjligheter ytterst små att ta sig vidare. Men 4-0 hemma på Coliseum Alfonso Perez satte katalanerna på plats. Copa del Rey anses vara den minst viktiga triumfen i Spanien. Kan så vara, men för lillebrorlaget i Madrid öppnar en seger ikväll många dörrar för fortsatt satsning i La Liga.
En imponerande niondeplats i årets liga kan bytas mot någonting ännu större, då medel till nyinköp lättare kan sanktioneras i styrelsen efter såväl ligaframgång som cupframgång. Den största insatsen skall nog läggas på att försöka behålla sin demontränare, Berndt Schuster. Tysken har med små insatser förvandlat klubben till ett stabilt lag i spanska fotbolleliten. Målskillnad i år: 39-33. Klart minst gjorda mål av tio-i-topp lagen. Men också klart minst insläppta tillsammans med Barcelona. Med några offensiva inköp kan Getafe bli riktigt att räkna med nästa säsong. Men då får ledningen öppna storbörsen och erbjuda den populäre tränaren något som gör att en förmodad Real Madrid-flytt förblir en fiktion.
Det må vara kav lugnt vad gäller spel runtom i europas ligor, men under ytan pågår ett regelrätt krig om spelares och- tränares namnteckningar. Penningstinna föreningar bröstar upp sig och försöker efter konstens alla regler knyta till sig de mest attraktiva namnen. Även media sällar sig till den uppenbara tuppfäktningen som pågår. Här tävlas det dock om vem som först kan rapportera om vilka övergångar som konfirmerats. Tyvärr går media ofta handlingarna i förväg, just för att vara etta med nyheten. Tråkigt för oss konsumenter som inhandlar avisan eller läser på nätet i tron om att sanningar står i och på densamma...vilket i många fall inte alls stämmer. Att smutsa ner sig för några upplagor extra känns både märkligt och omdömeslöst. Zlatanintervjuerna har en drake gått miste om, på grund av just rena osanningar, för visst tror man mer på huvudpersonen i fråga istället för den drabbade tidningen. Den som gråter mest i slutändan är bladet, som går miste om guldkornen. Enligt den drabbade tidningen gullas det alltför mycket med Zlatan. "Hade vi fått chansen" däremot, skulle de riktiga och obekväma spörsmålen fått komma till tals.
Jojo...jantelagen visar sig i många förklädnader, och just nu stavas det A........et.
Nej, vänta tills ni hör spelaren själv säga vad som kommer att hända och ske. I fallet Thierry Henry har frågorna varit många. Ska han vara kvar i London och Arsenal eller blir det till slut FC Barcelona?
Idag gick han själv ut med att flytten blir av och att fyra år kommer tillbringas i Spanien. Det som var viktigt för mig som konsument, blev tydligt tack vare tillkännagivandet av huvudpersonen i fråga...inget annat räknas.
Spekulationer är en helt annan femma. Gissningar och aningar hör till sportens värld och gör det hela mycket livfullare. Men från det till osanna data är steget enormt.
Nästa nyhetsbomb som väntas brisera är Svennis vara eller inte vara i Premier League. Manchester City är ute efter Torsby-sonen, som inte haft något uppdrag sen uttåget ur VM med England 2006. Tolv månader har passerat sen dess. Det är en evighet för den meriterade värmlänningen. Han gör nog bäst i att bestämma sig fort, för gamla meriter glöms raskt bort i det tuffa klimat som omgärdar fotbolltränare. Ta jobbet säger jag, för tåget Real Madrid eller någon annan storklubb, har lämnat stationen för många år sedan. Bevisa ditt kunnande med en mindre klubb och kanske storklubbarna ånyo får upp ögonen för dig?
Se på Claudio Ranieri...55-åringen tränar i år Juventus i Serie A.
En differens på modesta fyra år till italienarens fördel.
De stora utmaningarna kanske väntar runt hörnet? Fortsättning lär följa...
Avslutningsvis måste jag nämna Hammarbys övertygande viktoria i Intertoto-cupens första omgång. 1-0 hemma, målet i den tredje minuten. Motståndet...ruggigt meriterade KI Klaksvik. Ett färöiskt bonkegäng kommer alltså till Sverige och släpper endast ett mål mot allsvenska serie-sjuan. Hmm...
Enda ljuset i mörkret. Amerikanen Charlie Davies nätade för första gången i Bajens grönvita kulörter.
Fler lär komma för den pilsnabbe jänkaren...
Many congrats Charlie...
Fördelarna är många, eller vad sägs om att gå miste om den massiva folkanhopningen på våra matvaruhus? Slippa trängas med hundratals andra för att få chansen till den sista senapssillburken. Den hysteriska bolagskön som sträcker sig "mil" utanför lokalen ska vi bara inte prata om. Men det viktigaste av allt...helgtrafiken. Svarta rubriker fyller löpen på alla dags- och kvällstidningar i dagarna tre, ingen hänsyn alls verkar förekomma i trafiken då stressen blir alltmer påtaglig för varje år som går. All hets och stress verkar schemalagd, ingenting får gå utanför de vanliga rutinerna och det tycks stört omöjligt att rubba de inrutade mönstren...okej, människor är vanedjur men det får finnas någon måtta på dårskapen.
Fixa inköpen tidigt under midsommarveckan istället...ta en semesterdag och åk ut till sommarstället dagen innan eller varför inte två dagar innan? Är inte säkerheten för oss själva och framförallt för våra barn det absolut viktigaste? Det har jag bestämt fått för mig i alla fall.
Firandet för egen del sträckte sig till en grill, färskpotatis, en vinbutelj och trevligt sällskap. Varför göra en jättegrej av det? Semestern är snart i annalkande och då uppenbarar sig alla de tillfällen som kan spridas ut på fem veckors ledighet, istället för på en enda helg. I sakta mak beger jag mig då de femtio mil som måste avverkas innan slutmålet nås. En naturskön resa genom ett Sverige där chanser ges att få uppleva det som landet har att erbjuda.
Ett bildskönt landskap som kantas av pittoreska småorter, vilka verkar ditplacerade just för den skull. All tid i världen existerar för att stanna upp och åtnjuta det behagliga i att vara ledig...
Ledighet verkar även de största kollektivsporterna begagna sig av just nu. De europeiska fotbolligorna ligger och gror inför sensommarens ligastarter. Det som återstår av rang är finalen av Copa del Rey som avgörs i Spanien ikväll. Sevilla tar sig an Getafe i en helspansk final där Sevilla har chansen att ta hem en andra titel för året. Uefa-cup vinnarna nosade på tre titlar i år men fick ge sig i ligan där Real Madrid och Barcelona blev för svåra. Dock får laget passa sig mot ett stärkt Getafe som spöade just Barca i semin med 6-5 sammanlagt.
Kan låta som tilläggstid och straffavgörande men så var icke fallet. Efter 2-5 på Camp Nou tillskrevs Getafes möjligheter ytterst små att ta sig vidare. Men 4-0 hemma på Coliseum Alfonso Perez satte katalanerna på plats. Copa del Rey anses vara den minst viktiga triumfen i Spanien. Kan så vara, men för lillebrorlaget i Madrid öppnar en seger ikväll många dörrar för fortsatt satsning i La Liga.
En imponerande niondeplats i årets liga kan bytas mot någonting ännu större, då medel till nyinköp lättare kan sanktioneras i styrelsen efter såväl ligaframgång som cupframgång. Den största insatsen skall nog läggas på att försöka behålla sin demontränare, Berndt Schuster. Tysken har med små insatser förvandlat klubben till ett stabilt lag i spanska fotbolleliten. Målskillnad i år: 39-33. Klart minst gjorda mål av tio-i-topp lagen. Men också klart minst insläppta tillsammans med Barcelona. Med några offensiva inköp kan Getafe bli riktigt att räkna med nästa säsong. Men då får ledningen öppna storbörsen och erbjuda den populäre tränaren något som gör att en förmodad Real Madrid-flytt förblir en fiktion.
Det må vara kav lugnt vad gäller spel runtom i europas ligor, men under ytan pågår ett regelrätt krig om spelares och- tränares namnteckningar. Penningstinna föreningar bröstar upp sig och försöker efter konstens alla regler knyta till sig de mest attraktiva namnen. Även media sällar sig till den uppenbara tuppfäktningen som pågår. Här tävlas det dock om vem som först kan rapportera om vilka övergångar som konfirmerats. Tyvärr går media ofta handlingarna i förväg, just för att vara etta med nyheten. Tråkigt för oss konsumenter som inhandlar avisan eller läser på nätet i tron om att sanningar står i och på densamma...vilket i många fall inte alls stämmer. Att smutsa ner sig för några upplagor extra känns både märkligt och omdömeslöst. Zlatanintervjuerna har en drake gått miste om, på grund av just rena osanningar, för visst tror man mer på huvudpersonen i fråga istället för den drabbade tidningen. Den som gråter mest i slutändan är bladet, som går miste om guldkornen. Enligt den drabbade tidningen gullas det alltför mycket med Zlatan. "Hade vi fått chansen" däremot, skulle de riktiga och obekväma spörsmålen fått komma till tals.
Jojo...jantelagen visar sig i många förklädnader, och just nu stavas det A........et.
Nej, vänta tills ni hör spelaren själv säga vad som kommer att hända och ske. I fallet Thierry Henry har frågorna varit många. Ska han vara kvar i London och Arsenal eller blir det till slut FC Barcelona?
Idag gick han själv ut med att flytten blir av och att fyra år kommer tillbringas i Spanien. Det som var viktigt för mig som konsument, blev tydligt tack vare tillkännagivandet av huvudpersonen i fråga...inget annat räknas.
Spekulationer är en helt annan femma. Gissningar och aningar hör till sportens värld och gör det hela mycket livfullare. Men från det till osanna data är steget enormt.
Nästa nyhetsbomb som väntas brisera är Svennis vara eller inte vara i Premier League. Manchester City är ute efter Torsby-sonen, som inte haft något uppdrag sen uttåget ur VM med England 2006. Tolv månader har passerat sen dess. Det är en evighet för den meriterade värmlänningen. Han gör nog bäst i att bestämma sig fort, för gamla meriter glöms raskt bort i det tuffa klimat som omgärdar fotbolltränare. Ta jobbet säger jag, för tåget Real Madrid eller någon annan storklubb, har lämnat stationen för många år sedan. Bevisa ditt kunnande med en mindre klubb och kanske storklubbarna ånyo får upp ögonen för dig?
Se på Claudio Ranieri...55-åringen tränar i år Juventus i Serie A.
En differens på modesta fyra år till italienarens fördel.
De stora utmaningarna kanske väntar runt hörnet? Fortsättning lär följa...
Avslutningsvis måste jag nämna Hammarbys övertygande viktoria i Intertoto-cupens första omgång. 1-0 hemma, målet i den tredje minuten. Motståndet...ruggigt meriterade KI Klaksvik. Ett färöiskt bonkegäng kommer alltså till Sverige och släpper endast ett mål mot allsvenska serie-sjuan. Hmm...
Enda ljuset i mörkret. Amerikanen Charlie Davies nätade för första gången i Bajens grönvita kulörter.
Fler lär komma för den pilsnabbe jänkaren...
Many congrats Charlie...
måndag 18 juni 2007
Campeones...Real Madrid
Det skulle bara inte kunna sluta på något annat sätt. Madrid hade rustat för guldfest i en veckas tid. Förra helgen stod det klart att endast en vinst mot Mallorca, hemma på Santiago Bernabéu stadion, stod mellan dem och en efterlängtad ligatitel. Ett Mallorca som hade "Nada" att spela för. Bara en ynka trepoängare till, det var allt som behövdes. Då kunde Barcelona och Sevilla ösa in mål bäst de ville...bara de tre poängen bärgades. Det har varit tunnsått med framgångar för huvudstadslaget de senaste åren. Inte på fyra år har någon titel över huvud taget spelats hem. FYRA år!!! Det är en evighet när man pratar om ett lag av Real Madrids kaliber. "Los Blancos" har staplat framgångar på varandra ända sen klubben bildades 1902. Än värre blir det när ärkerivalen FC Barcelona sopat rent i Europa de senaste åren. Med två raka ligatitlar, Champions League-mästare 2006 och med seger i spanska Supercupen samma år har Barcelona visat att de för tillfället regerar i landet.
Fram till igår.
Real Madrid skulle bara avfärda Mallorca i sista omgången för att för trettionde gången titulera sig "Campeones" i Spanien...den sextionionde titeln av något slag för den oerhört meriterade klubben.
För två av lagets spelare var det inte bara en fotbollmatch i mängden, utan matchen med stort M. Roberto Carlos och David Beckham gjorde sina sista framträdanden i den klassiska vita munderingen. Den populäre Carlos som efter elva år i Madrid försöker hitta ny inspiration i Turkiet, där Fenerbahce blir ny adress. För Beckham som blev totalt utfryst av Capello sen han signat sitt nya kontrakt, gäller USA och Los Angeles Galaxy i den amerikanska ligan. En liga som hoppas på ett rejält uppsving, då världens mest kända fotbollnuna gör entré. Med sitt spel under vårens sista heta omgångar i La Liga, har 32-åringen visat sin briljans och sitt kunnande för en häpen fotbollvärld. Överallt har stått att läsa hur slut han är som spelare. Media världen över har raljerat över hans svaga spel och inställning. En viss krönikör i Sverige skrev redan förra året under VM i Tyskland att hans dagar som stjärna var räknade, både i klubblag som landslag. Real Madrid hade aldrig vunnit ligan utan Beckham, det ska slås fast.
Steve McClaren gör nog bäst i att ta med sin superstjärna om han vill nå mästerskapet i Österrike/Schweiz nästa år. Sven-Göran Erikssons beslut att enträget lita på honom som kapten för landslaget kommer nu i en helt annan dager. Eller hur? Alla tvivlare.
En äkta "Galactico" lämnar nu klubben för en Kalle Anka liga som den amerikanska.
Grattis Amerika. Fy skäms Madrid.
Till slut insåg Real Madrid och Capello sitt misstag och försökte övertala Beckham att stanna i klubben. Men inget kunde rubba beslutet att åka och jag förstår honom. Good luck Becks.
38 omgångar har spelats i den spanska ligan och en sluttabell ljuger aldrig. Laget som är placerat högst upp efter säsongens sista match är värdiga vinnare. På ett annat sätt kan det inte förklaras. Barcelona hade sina chanser, Sevilla likaså men de togs inte tillvara. Real Madrid raketspurtade och vann många matcher på slutet efter sena avgöranden. Matchen mot Mallorca var inget undantag. Ett paralyserat hemmalag visade att nerverna var utanpå tröjorna. Det sprakande och högljudda Santiago Bernabéu tystnade betänkligt då Varela tryckte in 0-1 för gästerna efter en halvtimme. När sen den "flygande holländaren" Ruud Van Nistelrooy fick linka av banan innan halvtid med en sträckning i baklåret, såg det allt annat än ljust ut för Madridlaget. Men historien upprepade sig, som så många gånger förr under året. Tre mål gjordes i andra halvlek och det var inhopparen José Antonio Reyes som vände matchen åt "Marängerna". Två mål kom från den forne Arsenalspelaren. Det första med drygt tjugo minuter kvar, Mahamadou Diarra stack emellan med 2-1 målet medan Reyes avslutade fyrverkeriet i den 83:e.
Det är inga tillfälligheter, utan den bästa och mesta viljan belönades rikligt. Laget som suktade så efter framgång fick äntligen kröna en säsong som La Liga-vinnare. Med samma poängantal som Barcelona vanns titeln tack vare plusstatistik i inbördes möten under säsongen.
Fyra år har passerat sen sist.
Ledningen och fansen kommer att göra allt som står i deras makt, att förhindra att det tar fyra år till nästa triumf.
En storrensning i elvan måste nog till för att den drömmen ska slå in. Runt Casillas, Ramos, Diarra, Robinho, Cicinho och några till ska laget byggas kring inför framtiden. För det krävs en fet plånbok, och den saknas inte när det gäller att skapa ett nytt superbygge i huvudstaden.
Fabio Capello får med all säkerhet gå, trots hans enorma framgångar i klubben. Två sejourer har renderat i två guld. Men vi pratar inte om vilken dussinklubb som helst, utan det kungliga Real Madrid. Titlar ska inte bara säkras utan det ska göras i stil med Champions League segern 2002. Ett överlägset Real Madrid lekte fotboll med en superb Zinedine Zidane som härförare.
Dit är vägen lång och konkurrensen i ligan hårdnar för varje år.
Barcelona, Sevilla, Valencia, Zaragoza, Villareal och några klubbar till kommer att göra allt för att viktorian från i år bara blir ettårig.
Grattis till alla er som bevittnade dramat från Santiago Bernabéu igår. Inte bara för fotbollen utan för känslorna som visades upp efter Reals ledningsmål. Den skadade Van Nistelrroy var framme hos Diarra sedan han gjort 2-1. Men det som etsat sig fast starkast på näthinnan var Iker Casillas tårar efter samma mål. Lycklig som ett barn försökte han torka tårarna med de enorma målvaktshandskarna.
Stor idrott och fantastiskt fotbollhistoria...
Frågan är annars...hur länge får Stuart Baxter vara kvar i HIF?
HIF-Gais 1-1.
Fram till igår.
Real Madrid skulle bara avfärda Mallorca i sista omgången för att för trettionde gången titulera sig "Campeones" i Spanien...den sextionionde titeln av något slag för den oerhört meriterade klubben.
För två av lagets spelare var det inte bara en fotbollmatch i mängden, utan matchen med stort M. Roberto Carlos och David Beckham gjorde sina sista framträdanden i den klassiska vita munderingen. Den populäre Carlos som efter elva år i Madrid försöker hitta ny inspiration i Turkiet, där Fenerbahce blir ny adress. För Beckham som blev totalt utfryst av Capello sen han signat sitt nya kontrakt, gäller USA och Los Angeles Galaxy i den amerikanska ligan. En liga som hoppas på ett rejält uppsving, då världens mest kända fotbollnuna gör entré. Med sitt spel under vårens sista heta omgångar i La Liga, har 32-åringen visat sin briljans och sitt kunnande för en häpen fotbollvärld. Överallt har stått att läsa hur slut han är som spelare. Media världen över har raljerat över hans svaga spel och inställning. En viss krönikör i Sverige skrev redan förra året under VM i Tyskland att hans dagar som stjärna var räknade, både i klubblag som landslag. Real Madrid hade aldrig vunnit ligan utan Beckham, det ska slås fast.
Steve McClaren gör nog bäst i att ta med sin superstjärna om han vill nå mästerskapet i Österrike/Schweiz nästa år. Sven-Göran Erikssons beslut att enträget lita på honom som kapten för landslaget kommer nu i en helt annan dager. Eller hur? Alla tvivlare.
En äkta "Galactico" lämnar nu klubben för en Kalle Anka liga som den amerikanska.
Grattis Amerika. Fy skäms Madrid.
Till slut insåg Real Madrid och Capello sitt misstag och försökte övertala Beckham att stanna i klubben. Men inget kunde rubba beslutet att åka och jag förstår honom. Good luck Becks.
38 omgångar har spelats i den spanska ligan och en sluttabell ljuger aldrig. Laget som är placerat högst upp efter säsongens sista match är värdiga vinnare. På ett annat sätt kan det inte förklaras. Barcelona hade sina chanser, Sevilla likaså men de togs inte tillvara. Real Madrid raketspurtade och vann många matcher på slutet efter sena avgöranden. Matchen mot Mallorca var inget undantag. Ett paralyserat hemmalag visade att nerverna var utanpå tröjorna. Det sprakande och högljudda Santiago Bernabéu tystnade betänkligt då Varela tryckte in 0-1 för gästerna efter en halvtimme. När sen den "flygande holländaren" Ruud Van Nistelrooy fick linka av banan innan halvtid med en sträckning i baklåret, såg det allt annat än ljust ut för Madridlaget. Men historien upprepade sig, som så många gånger förr under året. Tre mål gjordes i andra halvlek och det var inhopparen José Antonio Reyes som vände matchen åt "Marängerna". Två mål kom från den forne Arsenalspelaren. Det första med drygt tjugo minuter kvar, Mahamadou Diarra stack emellan med 2-1 målet medan Reyes avslutade fyrverkeriet i den 83:e.
Det är inga tillfälligheter, utan den bästa och mesta viljan belönades rikligt. Laget som suktade så efter framgång fick äntligen kröna en säsong som La Liga-vinnare. Med samma poängantal som Barcelona vanns titeln tack vare plusstatistik i inbördes möten under säsongen.
Fyra år har passerat sen sist.
Ledningen och fansen kommer att göra allt som står i deras makt, att förhindra att det tar fyra år till nästa triumf.
En storrensning i elvan måste nog till för att den drömmen ska slå in. Runt Casillas, Ramos, Diarra, Robinho, Cicinho och några till ska laget byggas kring inför framtiden. För det krävs en fet plånbok, och den saknas inte när det gäller att skapa ett nytt superbygge i huvudstaden.
Fabio Capello får med all säkerhet gå, trots hans enorma framgångar i klubben. Två sejourer har renderat i två guld. Men vi pratar inte om vilken dussinklubb som helst, utan det kungliga Real Madrid. Titlar ska inte bara säkras utan det ska göras i stil med Champions League segern 2002. Ett överlägset Real Madrid lekte fotboll med en superb Zinedine Zidane som härförare.
Dit är vägen lång och konkurrensen i ligan hårdnar för varje år.
Barcelona, Sevilla, Valencia, Zaragoza, Villareal och några klubbar till kommer att göra allt för att viktorian från i år bara blir ettårig.
Grattis till alla er som bevittnade dramat från Santiago Bernabéu igår. Inte bara för fotbollen utan för känslorna som visades upp efter Reals ledningsmål. Den skadade Van Nistelrroy var framme hos Diarra sedan han gjort 2-1. Men det som etsat sig fast starkast på näthinnan var Iker Casillas tårar efter samma mål. Lycklig som ett barn försökte han torka tårarna med de enorma målvaktshandskarna.
Stor idrott och fantastiskt fotbollhistoria...
Frågan är annars...hur länge får Stuart Baxter vara kvar i HIF?
HIF-Gais 1-1.
fredag 15 juni 2007
Silly, silly, silly...everythings silly.
Tiden är inne då fotbollklubbar byter, säljer och köper spelare. Riktlinjerna ska dras inför kommande säsong. Ett slagkraftigt lag ska sättas ihop och spelas samman under försäsongträningen som snart tar sin början. "Silly season " är här och visst känns den "infantil" emellanåt med löjligt mycket pengar i omlopp. Klubbägare som Chelseas Roman Abramovitj styr inköpen diktatoriskt, och pengarna han sprider omkring sig känns som monopoldito i oljemiljardärens nävar.
"Silly season" stämmer inte bara in på de galna pengatransaktioner som görs så här års. Allsvenskan känns även den "Silly" det här märkliga inhemska fotbollåret. Aldrig någonsin har vi haft en sån besynnerlig inledning av serien. De topptippade lagen visar inte den självklara pondus som kan förväntas av så kallade förhandsfavoriter till SM-guldet. De tio första ostrukturerade omgångarna vittnar om att så är fallet. Vilket lag som helst tycks kunna plocka trepoängare när helst de känner för det, och motståndet verkar inte spela någon roll alls. Trelleborg visade med sin 1-0 viktoria i Kalmar att de "sämre" lagen inte bara lägger sig ner och dör. Igår var det Gais tur att överraska förståsigpåarna med sin 2-1 seger mot de regerande svenska mästarna Elfsborg. Snacket efteråt handlade tyvärr mest om de yttre förutsättningarna då planen inte var i bästa skick.
Jag har alltid gillat Elfsborgstränaren Magnus Haglund. Den blott 34 år unge tränaren som agerade tredjemålvakt i Halmstad BK en gång i tiden har betytt enormt mycket för sitt Boråslag. Tråkigt då att läsa hans gnäll i media efter förlusten mot ett piggt "Makrill-lag" på Nya Ullevi igår. Det var som att spela på hö och det passar inte alls oss som är så passningsskickliga, konstaterade han efter matchen. Förutsättningarna hade ändrats efter Monster-Truck evenemanget som gick av stapeln på Ullevi i lördags. Vilotiden för gräsplanen blev bara fem dagar istället för nio, vilket gjorde att mattan inte höll allra bästa klass. Vid seger hade säkert allt varit frid och fröjd och ingenting yppats om underlaget.
Lite typiskt för ett lag som visar "Hybris-tendenser" att reagera på det viset. Ni får ingenting gratis i år IF Elfsborg. Tänk på det i framtida matcher. Alla vill klå en SM-vinnare. Oavsett underlag.
Ledarlaget denna vecka är Halmstad BK och det knystas redan om SM-guld i medierna.
Lite väl tidigt va?
I början var det Kalmar FF som såg starkast ut, sen var det Malmö FF som såg ut som en presumtiv vinnare då AIK kläddes av på Malmö stadion. Då AIK inte visat särskilt mycket i år verkar den segern vara något överskattad. Djurgården har även nosat på förstapositionen men föll även dom mot ett bottentippat Gais.
Nu är det alltså HBK som får mycket utrymme i avisorna. 1997 och 2000 vann "Kvastarna" SM-guld då ingen expert hade laget som slutvinnare. Situationen känns igen i år men att de ska hålla hela vägen känns långsökt. Tolv spelare av tjugotre är nämligen födda på åttiotalet så det ska mycket till att laget redan i år firar den största av triumfer.
På tio matcher har fem vunnits från halländskt håll. FEM??
En segerprocent på femtio räcker alltså för att leda den högsta serien i Sverige?
Det skiljer endast åtta poäng mellan ettan och tolvan, så bli inte förvånade om vi har Gefle i topp om några omgångar...
Just de ideliga förändringarna i toppen under våren visar hur stark/svag svensk klubbfotboll är just nu. "Sandlådan" Sverige plojar omkring i ingenmansland och vägen ut ur förtreten känns oändlig.
Hoppet står i år till Elfsborg som kvalar till Champions League under året. Tanken svindlar då det återigen är dags för ett svenskt lag att försöka ta sig in i finrummet...hoppet är det sista som överger människan, men att Borås stolthet ska ta sig in i huvudturneringen är lika troligt som att Johan Wissman vinner VM-guld på 200- eller 400 m som avgörs i Osaka/Japan i slutet av augusti i år. Jag hyser den största respekt för Johan, men när det är mer än bara europeér på startlinjen så brukar det bli tufft för nordbor att hävda sig i den yppersta eliten.
Nej...kanske en "pytteliten" framgång i Uefa-cupen är ett mer realistiskt mål för våra fotbollgrabbar.
Omgång två eller tre rent utav...eller tog jag i för mycket nu?
Ett lycka till är i alla fall på plats.
"Silly season" stämmer inte bara in på de galna pengatransaktioner som görs så här års. Allsvenskan känns även den "Silly" det här märkliga inhemska fotbollåret. Aldrig någonsin har vi haft en sån besynnerlig inledning av serien. De topptippade lagen visar inte den självklara pondus som kan förväntas av så kallade förhandsfavoriter till SM-guldet. De tio första ostrukturerade omgångarna vittnar om att så är fallet. Vilket lag som helst tycks kunna plocka trepoängare när helst de känner för det, och motståndet verkar inte spela någon roll alls. Trelleborg visade med sin 1-0 viktoria i Kalmar att de "sämre" lagen inte bara lägger sig ner och dör. Igår var det Gais tur att överraska förståsigpåarna med sin 2-1 seger mot de regerande svenska mästarna Elfsborg. Snacket efteråt handlade tyvärr mest om de yttre förutsättningarna då planen inte var i bästa skick.
Jag har alltid gillat Elfsborgstränaren Magnus Haglund. Den blott 34 år unge tränaren som agerade tredjemålvakt i Halmstad BK en gång i tiden har betytt enormt mycket för sitt Boråslag. Tråkigt då att läsa hans gnäll i media efter förlusten mot ett piggt "Makrill-lag" på Nya Ullevi igår. Det var som att spela på hö och det passar inte alls oss som är så passningsskickliga, konstaterade han efter matchen. Förutsättningarna hade ändrats efter Monster-Truck evenemanget som gick av stapeln på Ullevi i lördags. Vilotiden för gräsplanen blev bara fem dagar istället för nio, vilket gjorde att mattan inte höll allra bästa klass. Vid seger hade säkert allt varit frid och fröjd och ingenting yppats om underlaget.
Lite typiskt för ett lag som visar "Hybris-tendenser" att reagera på det viset. Ni får ingenting gratis i år IF Elfsborg. Tänk på det i framtida matcher. Alla vill klå en SM-vinnare. Oavsett underlag.
Ledarlaget denna vecka är Halmstad BK och det knystas redan om SM-guld i medierna.
Lite väl tidigt va?
I början var det Kalmar FF som såg starkast ut, sen var det Malmö FF som såg ut som en presumtiv vinnare då AIK kläddes av på Malmö stadion. Då AIK inte visat särskilt mycket i år verkar den segern vara något överskattad. Djurgården har även nosat på förstapositionen men föll även dom mot ett bottentippat Gais.
Nu är det alltså HBK som får mycket utrymme i avisorna. 1997 och 2000 vann "Kvastarna" SM-guld då ingen expert hade laget som slutvinnare. Situationen känns igen i år men att de ska hålla hela vägen känns långsökt. Tolv spelare av tjugotre är nämligen födda på åttiotalet så det ska mycket till att laget redan i år firar den största av triumfer.
På tio matcher har fem vunnits från halländskt håll. FEM??
En segerprocent på femtio räcker alltså för att leda den högsta serien i Sverige?
Det skiljer endast åtta poäng mellan ettan och tolvan, så bli inte förvånade om vi har Gefle i topp om några omgångar...
Just de ideliga förändringarna i toppen under våren visar hur stark/svag svensk klubbfotboll är just nu. "Sandlådan" Sverige plojar omkring i ingenmansland och vägen ut ur förtreten känns oändlig.
Hoppet står i år till Elfsborg som kvalar till Champions League under året. Tanken svindlar då det återigen är dags för ett svenskt lag att försöka ta sig in i finrummet...hoppet är det sista som överger människan, men att Borås stolthet ska ta sig in i huvudturneringen är lika troligt som att Johan Wissman vinner VM-guld på 200- eller 400 m som avgörs i Osaka/Japan i slutet av augusti i år. Jag hyser den största respekt för Johan, men när det är mer än bara europeér på startlinjen så brukar det bli tufft för nordbor att hävda sig i den yppersta eliten.
Nej...kanske en "pytteliten" framgång i Uefa-cupen är ett mer realistiskt mål för våra fotbollgrabbar.
Omgång två eller tre rent utav...eller tog jag i för mycket nu?
Ett lycka till är i alla fall på plats.
torsdag 14 juni 2007
Värmen som kom av sig...
I min iver att lista ligaettor i Europa sist glömde jag några stycken. Inte vilka som helst heller visade det sig. Påtryckningarna har varit enorma från dessa länders förbund, och efter sanktionshot har jag fallit till föga. Inget är viktigare för mig än att legitimt få uttrycka mina åsikter i denna fria eter. Det är en förmån för mig att framställa mina funderingar i ett forum som detta, och för att fortsättningsvis få göra min röst hörd har jag därför fått göra vissa eftergifter.
En motprestation rätt och slätt...
De nationer jag åsidosatte senast kräver upprättelse och det ska de få. Idag ska listan bli komplett och för att få ett slut på denna olustiga historia ska följande länders ligor göra övriga sällskap:
Tyskland-Bayern Munchen
Turkiet-Galatasaray
Grekland-Olympiakos
Skottland-Glasgow Rangers (ni ser rätt...tronskifte)
Schweiz-Young Boys
Ryssland-CSKA Moskva
Österrike- Austria Wien
Bara för att klargöra en del saker: Rumänien, Bulgarien och alla nya stater i gamla Sovjet får än så länge vänta på att få komma upp på listan. Mina kunskaper sträcker sig tyvärr inte över dessa gränser. Kanske någon gång i framtiden?
Sverigevädret blir man inte riktigt klok på. I förrgår visade tempen på +32,2 grader och hela nationen höll på att flyta bort. Samma mätare idag visar +16 grader. Knappa hälften alltså.
Det ska lära mig att aldrig jämföra Skandinavien med övriga Europa igen.
Lika kall är Allsvenskan i fotboll, även om publikintresset visar något helt annat, och kallast av alla just nu känns Göteborgs Atlet och IdrottSällskap. Laget parkerar på tolfte plats med åtta poäng och endast 5 gjorda mål??!! Det blir inte enklare att öka på poängskörden ikväll då tuffast möjliga motstånd väntar på Nya Ullevi, nämligen regerande svenska mästarna IF Elfsborg. 0-3 förra året i en av de värsta överkörningarna som setts på Gamla Ullevi. Lärdom har säkert tagits och Makrillarna får visa upp ett betydligt resolutare spel om någon pinne ska få vara kvar på Västkusten.
Idag får Gaissupportrarna även återse James Keene. Tyvärr för dem spelar han numera för motståndarlaget. Släkten är värst brukar det heta och det vill nog britten gärna visa sina gamla lagkamrater.
Det som gick som en dans förra året, rent värvningsmässigt, har inte alls fungerat i år. Efter att ha släppt nyss nämnde Keene till Elfsborg och Kari Stephenson till AIK fanns medlen att införskaffa en eller ett par vassa nyförvärv. Men många provspelningar senare med olika alternativ, blev tiden knapp att få till en slagkraftig elva till premiären. Osäkerheten har istället smugit sig in i laget som det ofta gör i en klubb i motgång och den trenden är alltid svår att bryta. En klubb i harmoni gör heller inte av sig med en av sina bästa aktörer på banan, Mattias Östberg. Han lämnar obegripligt nog klubben efter bara två säsonger. Tydligen ville Mattias ha för många år på ett nyskrivet kontrakt. Karln är bara trettio år och ett tre eller fyraårskontrakt borde inte vara något att bråka om för en klasspelares namnteckning? Nu agerar han tre år i BK Häcken istället.
Lämna Gais för Häcken??
Låter som det var mer än bara en kontraktstvist att lösa?
Laget tappar nu också sin bästa målskytt??? Två mål har det blivit och mer lär det nog inte bli då "Quislingar" inte ses med så väna ögon. TYVÄRR.
I Gais-land ställs förhoppningarna till anfallarna Migen Memelli, Anatoli Ponomarev eller den andre tvåmålsskytten i klubben, Anton Holmberg, som efter succen i 2-1 matchen mot Halmstad BK haft trögt att hitta nätet.
Kanske lossnar det ikväll?
Laget har inget att förlora, bara allt att vinna.
En igenspikning av målet a´ la Djurgården vore att underlätta det hela.
Eller vad säger du, Dime?
En motprestation rätt och slätt...
De nationer jag åsidosatte senast kräver upprättelse och det ska de få. Idag ska listan bli komplett och för att få ett slut på denna olustiga historia ska följande länders ligor göra övriga sällskap:
Tyskland-Bayern Munchen
Turkiet-Galatasaray
Grekland-Olympiakos
Skottland-Glasgow Rangers (ni ser rätt...tronskifte)
Schweiz-Young Boys
Ryssland-CSKA Moskva
Österrike- Austria Wien
Bara för att klargöra en del saker: Rumänien, Bulgarien och alla nya stater i gamla Sovjet får än så länge vänta på att få komma upp på listan. Mina kunskaper sträcker sig tyvärr inte över dessa gränser. Kanske någon gång i framtiden?
Sverigevädret blir man inte riktigt klok på. I förrgår visade tempen på +32,2 grader och hela nationen höll på att flyta bort. Samma mätare idag visar +16 grader. Knappa hälften alltså.
Det ska lära mig att aldrig jämföra Skandinavien med övriga Europa igen.
Lika kall är Allsvenskan i fotboll, även om publikintresset visar något helt annat, och kallast av alla just nu känns Göteborgs Atlet och IdrottSällskap. Laget parkerar på tolfte plats med åtta poäng och endast 5 gjorda mål??!! Det blir inte enklare att öka på poängskörden ikväll då tuffast möjliga motstånd väntar på Nya Ullevi, nämligen regerande svenska mästarna IF Elfsborg. 0-3 förra året i en av de värsta överkörningarna som setts på Gamla Ullevi. Lärdom har säkert tagits och Makrillarna får visa upp ett betydligt resolutare spel om någon pinne ska få vara kvar på Västkusten.
Idag får Gaissupportrarna även återse James Keene. Tyvärr för dem spelar han numera för motståndarlaget. Släkten är värst brukar det heta och det vill nog britten gärna visa sina gamla lagkamrater.
Det som gick som en dans förra året, rent värvningsmässigt, har inte alls fungerat i år. Efter att ha släppt nyss nämnde Keene till Elfsborg och Kari Stephenson till AIK fanns medlen att införskaffa en eller ett par vassa nyförvärv. Men många provspelningar senare med olika alternativ, blev tiden knapp att få till en slagkraftig elva till premiären. Osäkerheten har istället smugit sig in i laget som det ofta gör i en klubb i motgång och den trenden är alltid svår att bryta. En klubb i harmoni gör heller inte av sig med en av sina bästa aktörer på banan, Mattias Östberg. Han lämnar obegripligt nog klubben efter bara två säsonger. Tydligen ville Mattias ha för många år på ett nyskrivet kontrakt. Karln är bara trettio år och ett tre eller fyraårskontrakt borde inte vara något att bråka om för en klasspelares namnteckning? Nu agerar han tre år i BK Häcken istället.
Lämna Gais för Häcken??
Låter som det var mer än bara en kontraktstvist att lösa?
Laget tappar nu också sin bästa målskytt??? Två mål har det blivit och mer lär det nog inte bli då "Quislingar" inte ses med så väna ögon. TYVÄRR.
I Gais-land ställs förhoppningarna till anfallarna Migen Memelli, Anatoli Ponomarev eller den andre tvåmålsskytten i klubben, Anton Holmberg, som efter succen i 2-1 matchen mot Halmstad BK haft trögt att hitta nätet.
Kanske lossnar det ikväll?
Laget har inget att förlora, bara allt att vinna.
En igenspikning av målet a´ la Djurgården vore att underlätta det hela.
Eller vad säger du, Dime?
tisdag 12 juni 2007
Silly season...en galen tid.
Sommarsverige visar upp sig från sin allra bästa sida. Klimatet är i det närmaste av tropisk karaktär. Medelhavsländerna och övriga världen har fått konkurrens om värmen, av i sammanhanget, lilla Sverige. Landet har gått i stå och verkar invänta semestrarna som snart annalkas. Nationen försmäktar och kippar efter andan vid varje litet tänkbart vattenhål som kan bjuda på lite avkylning. Liknelserna med 1994 är identiska. Sverige var då överhettat med temperaturer över trettio grader under åtskilliga veckor. Gräsmattorna var gulbleka och grillförsäljningen slog alla rekord. Det badades i fontäner och i alla möjliga och omöjliga vattendrag. Allt under en galen sommar då svenska landslaget i fotboll visade att det visst går att spela boll i Svedala.
Abstinensen är svår. Fotbolleuropa står stilla. Ligorna är avslutade, sånär som på en. I Spanien pågår en trekamp som kan sluta hur som helst, med endast en omgång kvar.
Deals are off...no more bets.
Real Madrid, FC Barcelona eller FC Sevilla. Make your pick...
Det är fortfarande bara en match, samma antal poäng ges för seger eller oavgjord och noll poäng vid förlust. Två gånger fyrtiofem minuter. Varken mer eller mindre.
Samtidigt är det de tre viktigaste matcherna under säsongen. Tre matcher som avgör vem som får titulera sig spanska mästare. Under sådana omständigheter gäller andra regler. Det är inte längre "bara" en match. Det är en match som MÅSTE vinnas. Svaret ges på söndag, sista omgången i hela Europa...snyft.
Kvar står Allsvenskan, Norska Ligan, Finska Ligan, Superettan och några svenska gärsgårdserier i de lägre systemen. Jag knapprar in 330 på text-tv och får det på pränt...det är det enda som kan erbjudas och mitt tillstånd försämras avsevärt. På sidan 377 står att Stockholm klått Göteborg, Djurgården avfärdat Blåvitt med 2-1. Då kanske min spådom slår in. Den att Kamraterna hittills inte stött på alltför tufft motstånd. Torsk ikväll, Kalmar hemma, Hammarby borta, Malmö FF hemma och ett dubbelmöte med Helsingborg står de blåvitrandiga inför den kommande månaden. Där får vi nog klara besked om det blir fågel eller fisk den här säsongen. Varken eller enligt mig...mittenlag låter mest troligt.
Gissningen är att MFF blir svenska mästare, i en hård kamp med Kalmar FF. Malmö imponerar föga men materialet är klart bäst, och med en reinkarnerad Niklas Skoog finns många alternativ för den hårt prövade Sören Åkeby. Laget leder Allsvenskan och han ifrågasätts?? Tänk om dom vinner serien? Sparkas han då?
Kalmar är en farlig opponent och stannar Nanne hela säsongen den här gången så kan det gå vägen. Inga kontraktsförslag du vill nämna Nanne?
I brist på annat matnyttigt ses "Silly season" som en riktig attraktion. Spekulationerna är många inför kommande säsong. Vilka är de hetaste övergångarna? Vilka stannar kvar? Var är pengarna störst? Ett ärligt svar kan Tobias Linderoth avge på det spörsmålet. Han är den första i raden som lämnat. Trygga FC Köpenhamn byttes mot mindre glamorösa, men desto galnare Galatasaray, i den hårdhudade turkiska förstadivisionen. Kom inte å säg att pengar inte har betydelse. Artistskatt får man tre år i Danmark, sen gäller andra skatteregler. Tobbe har lirat med FCK i just tre år, sen var det tack och goodbye. I rest my case...
Andra namn det snurrar kontraktsbyte kring är: Thierry Henry(Arsenal), Didier Drogba och Andriy Shevchenko(Chelsea), Carlos Tévez( West Ham), Ronaldinho och Samuel Etoó( FC Barca), Adriano( FC Inter) samt många många fler...
Jag tror på Ronaldinho i AC Milan nästa år. Kaka har nog mycket att säga till om där. Etoó stannar inte i Barcelona. Varför inte Liverpool som verkligen behöver en målskytt av rang, eller något lag i Italien? Gudjohnsen har gjort sitt i Barcelona liksom Ludovic Giuly. Kanske Henry kommer istället? Inte då...för mycket skador på fransmannen. Han blir kvar i Arsenal liksom Fredrik Ljungberg som båda kommer avsluta sina karriärer i Londonklubben. Shevschenko i Milan tillsammans med Ronaldinho...mumma. Drogba blir kvar ett år till i Chelsea, vill så gärna vinna Champions League åt klubben och Mourinho. Sen går han, förhoppningsvis till Spanien där han kommer göra mer mål än i England.
Adriano får nog bestämma sig om han ska spela fotboll eller partaja bort sin talang. Tevez stannar såklart inte i West Ham, det är han alldeles för bra för.
Tips till ligamästare nästa år.
Serie A- AC Milan.
La Liga- Real Madrid.
Premier League- Chelsea.
Franska Ligan- Lyon(tråktips...jag vet)
Holland- Ajax
Portugal- Benfica
Belgien- Anderlecht
Återkommer om det är någon intressant liga jag har missat i allt virrvarr.
Abstinensen är svår. Fotbolleuropa står stilla. Ligorna är avslutade, sånär som på en. I Spanien pågår en trekamp som kan sluta hur som helst, med endast en omgång kvar.
Deals are off...no more bets.
Real Madrid, FC Barcelona eller FC Sevilla. Make your pick...
Det är fortfarande bara en match, samma antal poäng ges för seger eller oavgjord och noll poäng vid förlust. Två gånger fyrtiofem minuter. Varken mer eller mindre.
Samtidigt är det de tre viktigaste matcherna under säsongen. Tre matcher som avgör vem som får titulera sig spanska mästare. Under sådana omständigheter gäller andra regler. Det är inte längre "bara" en match. Det är en match som MÅSTE vinnas. Svaret ges på söndag, sista omgången i hela Europa...snyft.
Kvar står Allsvenskan, Norska Ligan, Finska Ligan, Superettan och några svenska gärsgårdserier i de lägre systemen. Jag knapprar in 330 på text-tv och får det på pränt...det är det enda som kan erbjudas och mitt tillstånd försämras avsevärt. På sidan 377 står att Stockholm klått Göteborg, Djurgården avfärdat Blåvitt med 2-1. Då kanske min spådom slår in. Den att Kamraterna hittills inte stött på alltför tufft motstånd. Torsk ikväll, Kalmar hemma, Hammarby borta, Malmö FF hemma och ett dubbelmöte med Helsingborg står de blåvitrandiga inför den kommande månaden. Där får vi nog klara besked om det blir fågel eller fisk den här säsongen. Varken eller enligt mig...mittenlag låter mest troligt.
Gissningen är att MFF blir svenska mästare, i en hård kamp med Kalmar FF. Malmö imponerar föga men materialet är klart bäst, och med en reinkarnerad Niklas Skoog finns många alternativ för den hårt prövade Sören Åkeby. Laget leder Allsvenskan och han ifrågasätts?? Tänk om dom vinner serien? Sparkas han då?
Kalmar är en farlig opponent och stannar Nanne hela säsongen den här gången så kan det gå vägen. Inga kontraktsförslag du vill nämna Nanne?
I brist på annat matnyttigt ses "Silly season" som en riktig attraktion. Spekulationerna är många inför kommande säsong. Vilka är de hetaste övergångarna? Vilka stannar kvar? Var är pengarna störst? Ett ärligt svar kan Tobias Linderoth avge på det spörsmålet. Han är den första i raden som lämnat. Trygga FC Köpenhamn byttes mot mindre glamorösa, men desto galnare Galatasaray, i den hårdhudade turkiska förstadivisionen. Kom inte å säg att pengar inte har betydelse. Artistskatt får man tre år i Danmark, sen gäller andra skatteregler. Tobbe har lirat med FCK i just tre år, sen var det tack och goodbye. I rest my case...
Andra namn det snurrar kontraktsbyte kring är: Thierry Henry(Arsenal), Didier Drogba och Andriy Shevchenko(Chelsea), Carlos Tévez( West Ham), Ronaldinho och Samuel Etoó( FC Barca), Adriano( FC Inter) samt många många fler...
Jag tror på Ronaldinho i AC Milan nästa år. Kaka har nog mycket att säga till om där. Etoó stannar inte i Barcelona. Varför inte Liverpool som verkligen behöver en målskytt av rang, eller något lag i Italien? Gudjohnsen har gjort sitt i Barcelona liksom Ludovic Giuly. Kanske Henry kommer istället? Inte då...för mycket skador på fransmannen. Han blir kvar i Arsenal liksom Fredrik Ljungberg som båda kommer avsluta sina karriärer i Londonklubben. Shevschenko i Milan tillsammans med Ronaldinho...mumma. Drogba blir kvar ett år till i Chelsea, vill så gärna vinna Champions League åt klubben och Mourinho. Sen går han, förhoppningsvis till Spanien där han kommer göra mer mål än i England.
Adriano får nog bestämma sig om han ska spela fotboll eller partaja bort sin talang. Tevez stannar såklart inte i West Ham, det är han alldeles för bra för.
Tips till ligamästare nästa år.
Serie A- AC Milan.
La Liga- Real Madrid.
Premier League- Chelsea.
Franska Ligan- Lyon(tråktips...jag vet)
Holland- Ajax
Portugal- Benfica
Belgien- Anderlecht
Återkommer om det är någon intressant liga jag har missat i allt virrvarr.
lördag 9 juni 2007
Guds hand...stjälpte istället för hjälpte
"Guds hand" hjälpte Diego Maradona i VM 1986. I den berömda kvartsfinalen mot England fick britterna smaka på både briljans och ohederligt spel i en och samma match. Maradona såg på egen "hand" till att få engelsmännen fastnaglade i backen, när han gjorde årtusendets mål med en osannolik soloraid. Med bländande teknik, balans och styrka visade han varför 1980-talet var det stora decenniumet i hans karriär.
Men hade inte "Guds hand" uppenbarat sig i matchen kanske utgången av VM:et blivit en annan? En hög boll in mot straffområdet skulle enkelt plockas ner av den engelske keepern, Peter Shilton.
Det existerade ingen farlighet. Backarna var så säkra på sin sak att de redan ställt om i offensiv riktning. Endast en 1.68 m kort argentinare var kvar på brittiskt territorium och tog en duell med målvakten. Omöjligt uppdrag? Inte då. Det visade sig vara Shilton som var ute på "Mission impossible". En osynlig rekyl tycktes lyfta upp den lille argentinaren. Han kom upp på samma höjd som en förbluffad engelsk målvakt och kunde med en subtil viftning med handen stöta bollen i mål. Ingen i hela världen uppfattade vad som hade hänt, förutom en alldeles uppriven Shilton som direkt försökte pocka på linjemannens uppmärksamhet. Handball, handball, handball... tycktes han skrika, samtidigt som han gestikulerade vilt.
Inget hjälpte dock. Argentina vann med 2-1, och två av de mest omtalade målen i fotbollhistorien kommer för alltid att följa sydamerikanen. Argentina vann sedan hela mästerskapet efter en rafflande final mot Västtyskland med 3-2.
Efter Maradonas avsked till fotbollen 1997, har diskussionerna varit många. Både i hemlandet som internationellt. Who is the next one? Är det över huvud taget möjligt att vi får uppleva något liknande igen? Själv har Maradona sagt att Pablo Aimar kommer att bli den nästa Maradona. Det var mycket möjligt, men han är 28 idag och har näppeligen åstadkommit tillnärmelsevis lika mycket som Diego gjorde vid samma ålder. Och väljer man Real Zaragoza före FC Valencia i den spanska ligan så förblir nog epitetet "Den nye Maradona" blott en dröm.
Men vi blir kvar i Spanien. För från Zaragoza i den nordöstra delen beger vi oss ytterligare 300 km österut. Anhalten är Barcelona och Camp Nou. Ronaldinhos namn svischar snabbt förbi i tankarna. Med all rätt. Men det är arvtagaren jag är ute efter. Han har dröjt knappt 20 år men väntan har inte varit förgäves. Likheterna är slående. Liksom Maradona visar han upp artisteri på diabolisk nivå. Vindsnabb med boll och hart när omöjlig att stoppa med justa medel. Han kopierade Maradonas mål från 1986, med en lika sevärd operation mot Getafe i den spanska cupen( Copa del Rey) för tre veckor sedan. Fint så...men det är plagiatet av "Guds hand" som det snackas mest om idag.
Det var i derbyt mellan Barcelona och Espanyol på Camp Nou igår, som bollvirtuosen från Argentina använde sig av otillåtna medel för att sätta bollen i mål. Kvitteringen till 1-1 föregicks av handboll från Messis sida, och borde aldrig ha godkänts. Men vilda protesterande Espanyolspelare hjälpte föga. "Guds hand" hade än en gång hjälpt till att vinna fördel i en fotbollmatch.
Det sägs att gud straffar somliga med detsamma, andra tar det lite längre tid för. Herren hjälpte Maradona i spelet, men mycket hjälp efter karriären har inte skönjts. I Messis fall hjälpte Herren till med ett mål, men stjälpte på samma gång, då Espanyol kunde kvittera Barcelonas 2-1 ledning i slutminuterna.
Kanske räcker det som straff, och att Leo Messi kan se fram emot en lysande karriär. Både på planen som utanför densamma. För Messis skull hoppas jag att de förutsägelserna besannas.
La Ligas avslutning är av den infernaliska arten. Tre lag krigar om ligatiteln. Sevilla försatte nog sina chanser med att spela 0-0 borta mot mittenlaget Mallorca igår. Kvar står ärkerivalerna och de eviga trätobröderna Real Madrid och FC Barcelona. Som så många gånger förr. 73 poäng vardera inför slutomgången och Real toppar tack vare plusmarginal vid inbördes möten denna säsong. Madrid avslutar hemma mot Mallorca och Barcelona möter Gimnástic på bortagräs. Sevilla som har två poäng upp till ledarlagen, tar emot Villarreal på hemmaplan.
Inte sedan 2003 har Madrid-laget vunnit La Liga och mitt tips är att de får titulera sig spanska mästare nästa helg. Det blir ett litet jubileum då det blir ligatitel nummer 30 i ordningen.
Ett jubileum blir det även för den italienske tränaren, Fabio Capello. Förra vändan i klubben, säsongen 1996/ 97 slutade med guldfest för Los Blancos. Tio år efteråt kan han upprepa bedriften, och bli Mr 100 % med hela Madrid.
Hur det än slutar så har det varit ett sant nöje att få följa den spanska ligan på söndagarna. Den bästa ligan heter La Liga, och står än så länge ohotad på tronen.
Nu väntar jag bara på de bästa kommentatorerna...men det är en senare fråga.
Men hade inte "Guds hand" uppenbarat sig i matchen kanske utgången av VM:et blivit en annan? En hög boll in mot straffområdet skulle enkelt plockas ner av den engelske keepern, Peter Shilton.
Det existerade ingen farlighet. Backarna var så säkra på sin sak att de redan ställt om i offensiv riktning. Endast en 1.68 m kort argentinare var kvar på brittiskt territorium och tog en duell med målvakten. Omöjligt uppdrag? Inte då. Det visade sig vara Shilton som var ute på "Mission impossible". En osynlig rekyl tycktes lyfta upp den lille argentinaren. Han kom upp på samma höjd som en förbluffad engelsk målvakt och kunde med en subtil viftning med handen stöta bollen i mål. Ingen i hela världen uppfattade vad som hade hänt, förutom en alldeles uppriven Shilton som direkt försökte pocka på linjemannens uppmärksamhet. Handball, handball, handball... tycktes han skrika, samtidigt som han gestikulerade vilt.
Inget hjälpte dock. Argentina vann med 2-1, och två av de mest omtalade målen i fotbollhistorien kommer för alltid att följa sydamerikanen. Argentina vann sedan hela mästerskapet efter en rafflande final mot Västtyskland med 3-2.
Efter Maradonas avsked till fotbollen 1997, har diskussionerna varit många. Både i hemlandet som internationellt. Who is the next one? Är det över huvud taget möjligt att vi får uppleva något liknande igen? Själv har Maradona sagt att Pablo Aimar kommer att bli den nästa Maradona. Det var mycket möjligt, men han är 28 idag och har näppeligen åstadkommit tillnärmelsevis lika mycket som Diego gjorde vid samma ålder. Och väljer man Real Zaragoza före FC Valencia i den spanska ligan så förblir nog epitetet "Den nye Maradona" blott en dröm.
Men vi blir kvar i Spanien. För från Zaragoza i den nordöstra delen beger vi oss ytterligare 300 km österut. Anhalten är Barcelona och Camp Nou. Ronaldinhos namn svischar snabbt förbi i tankarna. Med all rätt. Men det är arvtagaren jag är ute efter. Han har dröjt knappt 20 år men väntan har inte varit förgäves. Likheterna är slående. Liksom Maradona visar han upp artisteri på diabolisk nivå. Vindsnabb med boll och hart när omöjlig att stoppa med justa medel. Han kopierade Maradonas mål från 1986, med en lika sevärd operation mot Getafe i den spanska cupen( Copa del Rey) för tre veckor sedan. Fint så...men det är plagiatet av "Guds hand" som det snackas mest om idag.
Det var i derbyt mellan Barcelona och Espanyol på Camp Nou igår, som bollvirtuosen från Argentina använde sig av otillåtna medel för att sätta bollen i mål. Kvitteringen till 1-1 föregicks av handboll från Messis sida, och borde aldrig ha godkänts. Men vilda protesterande Espanyolspelare hjälpte föga. "Guds hand" hade än en gång hjälpt till att vinna fördel i en fotbollmatch.
Det sägs att gud straffar somliga med detsamma, andra tar det lite längre tid för. Herren hjälpte Maradona i spelet, men mycket hjälp efter karriären har inte skönjts. I Messis fall hjälpte Herren till med ett mål, men stjälpte på samma gång, då Espanyol kunde kvittera Barcelonas 2-1 ledning i slutminuterna.
Kanske räcker det som straff, och att Leo Messi kan se fram emot en lysande karriär. Både på planen som utanför densamma. För Messis skull hoppas jag att de förutsägelserna besannas.
La Ligas avslutning är av den infernaliska arten. Tre lag krigar om ligatiteln. Sevilla försatte nog sina chanser med att spela 0-0 borta mot mittenlaget Mallorca igår. Kvar står ärkerivalerna och de eviga trätobröderna Real Madrid och FC Barcelona. Som så många gånger förr. 73 poäng vardera inför slutomgången och Real toppar tack vare plusmarginal vid inbördes möten denna säsong. Madrid avslutar hemma mot Mallorca och Barcelona möter Gimnástic på bortagräs. Sevilla som har två poäng upp till ledarlagen, tar emot Villarreal på hemmaplan.
Inte sedan 2003 har Madrid-laget vunnit La Liga och mitt tips är att de får titulera sig spanska mästare nästa helg. Det blir ett litet jubileum då det blir ligatitel nummer 30 i ordningen.
Ett jubileum blir det även för den italienske tränaren, Fabio Capello. Förra vändan i klubben, säsongen 1996/ 97 slutade med guldfest för Los Blancos. Tio år efteråt kan han upprepa bedriften, och bli Mr 100 % med hela Madrid.
Hur det än slutar så har det varit ett sant nöje att få följa den spanska ligan på söndagarna. Den bästa ligan heter La Liga, och står än så länge ohotad på tronen.
Nu väntar jag bara på de bästa kommentatorerna...men det är en senare fråga.
torsdag 7 juni 2007
Magisk...det gyllene men utslitna ordet.
Vårens EM-kvalavslutning slutade i dur för Lagerbäcks grabbar. Efter hela 5-0 mot ett ytterst klent isländskt motstånd, går landslaget till sommarvila med tätposition i tabellen. Lars Lagerbäck är på god väg att ta svenska landslaget till nästa sommars EM-slutspel. Det blir i så fall det femte raka mästerskapet under Lagerbäckseran och hur många kan skryta med en sådan svit? Inte många för de flesta förbundskaptener sitter inte så länge. Som med mycket annat utvecklas även fotbollen och med lite självinsikt skulle nog Lasse ha lämnat över efter förra årets VM. Åttondel mot värdlandet är godkänt, även om sättet de åkte ut på lämnar en besk eftersmak. Det finns mycket mer att få ut av laget och jag tror inte Lasse är rätt man för uppgiften. Nytändning i såväl spel som ledarskap skulle behövas för att följa med tidens förlopp. Alla andra landslag gör det, så varför inte Sverige? Gnat och tjat som allt för ofta förekommer i samband med viktiga matcher är bara en anledning till att byta ut och ta in nytt. Ansiktet är utslitet, orden de samma och framförallt whiteboarden ser exakt likadan ut och har så gjort i snart åtta lååånga år.
Tur måste man ha och det kommer man långt med. Se bara på matchen i lördags mot Danmark. Två av målen var rena tillfälligheter och ett chockat rödvitt landslag undrade om kvällen någonsin skulle ta slut. Sverige skulle naturligtvis släckt mötet där. Fru Fortuna visade sig vara övergenerös mot svenskarna och bjöd på massor av tillfällen att försegla fajten. Men längre än till 3-3 kom inte danskarna. Det såg Christian Poulsen och en överförfriskad vettvilling till att sätta stopp för. Sverige hade ytterligare tre poäng och matjorden kvar i fickorna.
Nu väntar EM i Österrike/Schweiz nästa år för inte tappar landslaget det här gyllene tillfället? Absolut inte, säger jag.
Mellan september 8 och november 21 i år spelas fem matcher. Tre på hemmaplan och två borta. Det börjar med Danmark och avslutas med Lettland. Däremellan Liechtenstein borta, Nordirland hemma och Spanien borta. Det krävs inget mattesnille för att inse att slutspelet är nära. Klå blåbären så är det klart. Många säger att svenskarna inte kan föra matcher mot sämre motstånd? So what?
3 ggr 1-0 räcker, sen får det se ut som det vill. Det såg väl inget vidare ut igår heller men ändå blev det 5-0. Så länge segrarna staplas på varandra klagar ingen. Vi kan bara gå tillbaka till förra sommarens VM. Trinidad/Tobago...kommer någon ihåg? Lika uselt spel som igår, men då kom inte målen. Det är lätt att glömma vid 5-0 segrar.
Det är sista gången jag nämner det...FÖRNYELSE.
Det behövs om svenska folket ska få uppleva 1994 igen...jag lovar.
Till sist det uttryck som varje seriös sportjournalist slösar med som vore det konfetti. MAGISK.
Magiskt hit och magiskt dit. Allting nuförtiden är magiskt. Chris Härenstam ansåg på tv- sporten igår att matchen mot Island var magisk. Den var alltså förtrollande och övernaturlig!!?? Snacka om att det har gått inflation i den glosan, om matchen igår var magisk. Själv var jag så uttråkad efter en halvlek att jag fann väderprognosen betydligt mer intressant.
Exempel på magiska ögonblick följer nu...läs ordentligt Chris.
1. 3-3 matchen mellan Liverpool-Milan i Champions League-finalen 2005. Pool mästare.
2. OS final ishockey. Lillehammer 1994. Ett oförglömligt straffdrama. Sverige OS-mästare.
3. VM finalen i handboll 1990. Sverige världsmästare efter 27-23 mot Sovjet.
4. OS final ishockey 1980. Lake Placid. USA-amatörer läxar upp Sovjet-proffs.
5. OS 1968 Mexico City. Längdhopp. Bob Beamon studsar iväg 8.90 m.
Kan forsätta i all oändlighet och Sverige-Island matchen kommer aldrig att ta plats på den listan.
That is a promise...skärpning tack.
Tur måste man ha och det kommer man långt med. Se bara på matchen i lördags mot Danmark. Två av målen var rena tillfälligheter och ett chockat rödvitt landslag undrade om kvällen någonsin skulle ta slut. Sverige skulle naturligtvis släckt mötet där. Fru Fortuna visade sig vara övergenerös mot svenskarna och bjöd på massor av tillfällen att försegla fajten. Men längre än till 3-3 kom inte danskarna. Det såg Christian Poulsen och en överförfriskad vettvilling till att sätta stopp för. Sverige hade ytterligare tre poäng och matjorden kvar i fickorna.
Nu väntar EM i Österrike/Schweiz nästa år för inte tappar landslaget det här gyllene tillfället? Absolut inte, säger jag.
Mellan september 8 och november 21 i år spelas fem matcher. Tre på hemmaplan och två borta. Det börjar med Danmark och avslutas med Lettland. Däremellan Liechtenstein borta, Nordirland hemma och Spanien borta. Det krävs inget mattesnille för att inse att slutspelet är nära. Klå blåbären så är det klart. Många säger att svenskarna inte kan föra matcher mot sämre motstånd? So what?
3 ggr 1-0 räcker, sen får det se ut som det vill. Det såg väl inget vidare ut igår heller men ändå blev det 5-0. Så länge segrarna staplas på varandra klagar ingen. Vi kan bara gå tillbaka till förra sommarens VM. Trinidad/Tobago...kommer någon ihåg? Lika uselt spel som igår, men då kom inte målen. Det är lätt att glömma vid 5-0 segrar.
Det är sista gången jag nämner det...FÖRNYELSE.
Det behövs om svenska folket ska få uppleva 1994 igen...jag lovar.
Till sist det uttryck som varje seriös sportjournalist slösar med som vore det konfetti. MAGISK.
Magiskt hit och magiskt dit. Allting nuförtiden är magiskt. Chris Härenstam ansåg på tv- sporten igår att matchen mot Island var magisk. Den var alltså förtrollande och övernaturlig!!?? Snacka om att det har gått inflation i den glosan, om matchen igår var magisk. Själv var jag så uttråkad efter en halvlek att jag fann väderprognosen betydligt mer intressant.
Exempel på magiska ögonblick följer nu...läs ordentligt Chris.
1. 3-3 matchen mellan Liverpool-Milan i Champions League-finalen 2005. Pool mästare.
2. OS final ishockey. Lillehammer 1994. Ett oförglömligt straffdrama. Sverige OS-mästare.
3. VM finalen i handboll 1990. Sverige världsmästare efter 27-23 mot Sovjet.
4. OS final ishockey 1980. Lake Placid. USA-amatörer läxar upp Sovjet-proffs.
5. OS 1968 Mexico City. Längdhopp. Bob Beamon studsar iväg 8.90 m.
Kan forsätta i all oändlighet och Sverige-Island matchen kommer aldrig att ta plats på den listan.
That is a promise...skärpning tack.
tisdag 5 juni 2007
Supporter eller sup-porter...
I Svenska Akademiens Ordlista står: Supporter=Ivrig, entusiastisk, hängiven anhängare. Beundrare, sympatisör, understödjare i fråga om sport och idrottsklubb och så vidare...Inte någonstans står det att läsa: Supporter= För att kunna vara en ivrig, entusiastisk, hängiven anhängare av sport, idrottsklubb, lag eller landslag måste det först förtäras si och så många starköl, eller x antal vinbuteljer.
Vafalls...nu är jag konfunderad, det snurrar i skallen på mig och jag vet inte vad jag ska tro. Kan verkligen Svenska Akademien med Horace Engdahl i spetsen ha missuppfattat allting? Mycket egendomligt ty jag har alltid ansett Horace vara en mycket intellektuell man. Min världsbild rubbades en aning. Men var lugna kära ledamöter, situationen som har uppstått går säkert att rädda. Ordet supporter som ni har synonymiserat med ivrig, entusiastisk och hängiven anhängare ( utan alkoholen ) kan nog stå kvar. Varför...?
Om jag får slänga ut en vild gissning. Den trinde dansken som i lördags, mitt under brinnande avslutning av EM-kvalmatchen i Parken, mellan Danmark och Sverige, har troligtvis inte det intellekt som krävs för att inneha Svenska Akademiens Ordlista hemma i bokhyllan. Så gäller även de två andra tomtenissar som sprang ut på mattan, dock utan att skada någon men det berodde nog mer på att planen var folktom och ingenting annat. Det här innefattar alla så kallade ivriga, entusiastiska och hängivna anhängare, med så mycket procent i kroppen, att de minst av allt kan vara intresserade av att se på fotboll. Tror ni att det bara gäller danskar så får ni tänka om. Det kunde lika gärna hänt i Sverige. Ingen har väl glömt Terror-Tommy?
Nej...Horace, Lars, Sture, Kristina och ni fjorton andra i akademien. Hav förtröstan. Inget behöver revideras. De flesta av oss går under benämningen "nyktra" supporters.
Vi har nu sett det på nära håll, inpå knuten, nästgårds och i vårt vardagsrum. Vi kan ta på det och känna doften av det. Lukten är obehaglig och det blir svårare att blunda för det.
CNN, BBC News och andra kanaler vevade inslagen om och om igen. Det som är vardagsmat på fotbollarenor världen över kan nu även ses i Skandinavien. Så grattis Norden, vi har lyckats. Att gå från nationellt nyhetsstoff till internationell dito. Nu lattjar vi med de stora, tyvärr gäller det inte spelet på planen utan fasonerna bredvid densamma. Snöbollen är bara i början av sin maxfart, många illdåd kommer tyvärr att följa.
Dansk-göteborgaren gråter nu ut i media och vill att allmänheten ska känna empati för honom. Samma klagosång som så många gånger förr. Den här gången råkade det vara en som tryckte i sig 15-20 öl innan matchstart. Vem är det nästa gång? En påtänd pundare som har något annat än bara nävarna som vapen?
Rejäla straff måste därför till. För att försöka stävja den oroväckande utvecklingen. Avsluta det som domare Herbert Fandel så rakryggat påbörjade, annars är vi tillbaka på ruta noll igen.
Christian Poulsen är nu under utredning. Inte bara av sitt eget förbund, utan också av samhället. En privatperson har anmält Sevillaspelaren och kräver fängelsestraff för incidenten mot Markus Rosenberg. Händelsen kan och ska inte bagatelliseras men att det ska leda till fängelsetid låter långsökt. Då skulle råskinnet Roy Keane fortfarande sitta inne, utan chans till frigivning, efter överfallet på Alf-Inge Håland i Manchester-derbyt 2001. Håland var tvungen att avsluta sin karriär efter det extremt fula tilltaget.
Em-kvalet rullar vidare med match redan i morgon. Island står för motståndet, ett Island som endast fick med sig en poäng i hemmamatchen mot Liechtenstein. Tabelläget är uselt och chansen till EM-spel är borta. När även stjärnanfallaren Eidur Gudjohnsen är avstängd kan Sverige räkna med en betydligt enklare resa i morgon kväll.
Men det krävs samma attityd, vilja och glädje som mot Danmark senast. Då kommer tabellen att se mycket ljus ut inför höstens möte med danskarna.
Lycka till...och varför inte en tia på 3-0?
Vafalls...nu är jag konfunderad, det snurrar i skallen på mig och jag vet inte vad jag ska tro. Kan verkligen Svenska Akademien med Horace Engdahl i spetsen ha missuppfattat allting? Mycket egendomligt ty jag har alltid ansett Horace vara en mycket intellektuell man. Min världsbild rubbades en aning. Men var lugna kära ledamöter, situationen som har uppstått går säkert att rädda. Ordet supporter som ni har synonymiserat med ivrig, entusiastisk och hängiven anhängare ( utan alkoholen ) kan nog stå kvar. Varför...?
Om jag får slänga ut en vild gissning. Den trinde dansken som i lördags, mitt under brinnande avslutning av EM-kvalmatchen i Parken, mellan Danmark och Sverige, har troligtvis inte det intellekt som krävs för att inneha Svenska Akademiens Ordlista hemma i bokhyllan. Så gäller även de två andra tomtenissar som sprang ut på mattan, dock utan att skada någon men det berodde nog mer på att planen var folktom och ingenting annat. Det här innefattar alla så kallade ivriga, entusiastiska och hängivna anhängare, med så mycket procent i kroppen, att de minst av allt kan vara intresserade av att se på fotboll. Tror ni att det bara gäller danskar så får ni tänka om. Det kunde lika gärna hänt i Sverige. Ingen har väl glömt Terror-Tommy?
Nej...Horace, Lars, Sture, Kristina och ni fjorton andra i akademien. Hav förtröstan. Inget behöver revideras. De flesta av oss går under benämningen "nyktra" supporters.
Vi har nu sett det på nära håll, inpå knuten, nästgårds och i vårt vardagsrum. Vi kan ta på det och känna doften av det. Lukten är obehaglig och det blir svårare att blunda för det.
CNN, BBC News och andra kanaler vevade inslagen om och om igen. Det som är vardagsmat på fotbollarenor världen över kan nu även ses i Skandinavien. Så grattis Norden, vi har lyckats. Att gå från nationellt nyhetsstoff till internationell dito. Nu lattjar vi med de stora, tyvärr gäller det inte spelet på planen utan fasonerna bredvid densamma. Snöbollen är bara i början av sin maxfart, många illdåd kommer tyvärr att följa.
Dansk-göteborgaren gråter nu ut i media och vill att allmänheten ska känna empati för honom. Samma klagosång som så många gånger förr. Den här gången råkade det vara en som tryckte i sig 15-20 öl innan matchstart. Vem är det nästa gång? En påtänd pundare som har något annat än bara nävarna som vapen?
Rejäla straff måste därför till. För att försöka stävja den oroväckande utvecklingen. Avsluta det som domare Herbert Fandel så rakryggat påbörjade, annars är vi tillbaka på ruta noll igen.
Christian Poulsen är nu under utredning. Inte bara av sitt eget förbund, utan också av samhället. En privatperson har anmält Sevillaspelaren och kräver fängelsestraff för incidenten mot Markus Rosenberg. Händelsen kan och ska inte bagatelliseras men att det ska leda till fängelsetid låter långsökt. Då skulle råskinnet Roy Keane fortfarande sitta inne, utan chans till frigivning, efter överfallet på Alf-Inge Håland i Manchester-derbyt 2001. Håland var tvungen att avsluta sin karriär efter det extremt fula tilltaget.
Em-kvalet rullar vidare med match redan i morgon. Island står för motståndet, ett Island som endast fick med sig en poäng i hemmamatchen mot Liechtenstein. Tabelläget är uselt och chansen till EM-spel är borta. När även stjärnanfallaren Eidur Gudjohnsen är avstängd kan Sverige räkna med en betydligt enklare resa i morgon kväll.
Men det krävs samma attityd, vilja och glädje som mot Danmark senast. Då kommer tabellen att se mycket ljus ut inför höstens möte med danskarna.
Lycka till...och varför inte en tia på 3-0?
lördag 2 juni 2007
Tears in Copenhagen...
Eric Claptons "Tears in heaven" från 1991, gavs ut samma år, efter hans sons tragiska död på Manhattan i New York. En mans förtvivlade sätt att försöka förstå hur bräckligt livet kan vara.
Liv och Död. Så extremt lite som skiljer mellan glädje och sorg. Tears in Copenhagen handlar inte om ond bråd död, inte ännu i alla fall, utan om vanlig oskuldsfull fotboll. Fotboll och dess konsekvenser måste tilläggas. För hur länge får galenskaperna hålla på? Tills någon dör på planen? En spelare eller en domare?
Den mest uppmärksammade enskilda händelsen utanför planen, är Andres Escobars öde efter Colombias uttåg från VM i USA 1994. Mördad för ett självmåls skull!!?? Konsekvenserna blir ibland ohyggliga och makabra.
Incidenten i matchen mellan Danmark och Sverige tycks bagatellartad från många håll och kanter. Matchen måste komma i gång igen , basunerade Erik Hamre´n ut från sin plats som expert i studion. Ett korkat påstående från en som verkligen är insatt i spelet och allt runt omkring en match. Var det bara för att Sverige hade tilldömts en straff, som han uttalade dessa mindre begåvade ord? För han kunde rimligtvis inte veta att Sverige skulle tilldömas segern med 3-0.
Nej, Erik. Öppna sinnena lite mer, så kommer du märka att världen inte bara kretsar kring fotboll och viktiga EM-kvalpoäng.
Domaren Herbert Fandel blev för mig känd när jag såg Champions League finalen mellan Milan-Liverpool. Vilket korrekt uppträdande och vilken pondus kommer jag ihåg att mina tankebanor snurrade kring. Denna pondus skulle det visa sig inte vara en engångsföreteelse. Direkt efter Christian Poulsens oförklarliga knytnäve i Markus Rosenbergs mellangärde, begärde den assisterande domaren huvuddomarens uppmärksamhet. Efter en kort överläggning tilldelades Sverige helt korrekt en straffspark. Sen gick det fort...en helt tokig dansk supporter kom farandes med ursinne i blicken, fick tag om nacken på domaren, och hade det inte varit för ett rådigt ingripande av en dansk försvarare, hade det kunnat sluta betydligt värre. Domaren konfererade nu med sina assisterande och med fjärdedomaren. Allt var över på några minuter, och innan svenska folket hann förstå vad som hänt var planen folktom, förutom några clowner som ville skämma ut sitt land ännu mer. Denna flathet vad gäller ordningspersonal har jag inte sett på länge. Idioten som attackerade domaren fick lugnt och fint gå och sätta sig igen. De två andra neandertalarna som var inne på mattan vinkades städat in från planen som om ingenting inträffat. Hårda straff är att vänta, antagligen matcher utan publik och de stora förlorarna är naturligtvis det danska landslaget. På grund av några idioter som svärtar ner en hel nation...obegripligt.
Herbert Fandel tillhör nu en av mina absoluta favoriter. Både som människa och rättskipare. Han satte stopp för galenskapen som visar sitt fula tryne mer och mer frekvent. Han visade med sitt handlande att gränsen är nådd. Toleransen är slut. När fara för liv och lem letar sig in i den värld som egentligen är en lek, är det dags att sätta ner foten. Det gjorde Herbert Fandel och jag är honom evigt tacksam. Förhoppningsvis kommer ringarna på vattnet som det här medför sprida sig uppåt i fotbollhierarkin, och stå som ett prejudikat för framtida matcher. Inte på något sätt kan detta ursäktas och tillåtas utan kännbar bestraffning. Danmark har fått känna på vad som väntar vid usel säkerhet kring matcher. Dårarna som ingrep för ett domarbesluts skull har nog sett sin sista match, och rättsliga åtgärder väntar med all säkerhet.
Sverige tilldelades segern med 3-0, men till vilket pris? Mer vill jag inte kommentera resultatet för det känns inte relevant.
Fotbollen dog tyvärr en smula igår...länge leve fotbollen.
Liv och Död. Så extremt lite som skiljer mellan glädje och sorg. Tears in Copenhagen handlar inte om ond bråd död, inte ännu i alla fall, utan om vanlig oskuldsfull fotboll. Fotboll och dess konsekvenser måste tilläggas. För hur länge får galenskaperna hålla på? Tills någon dör på planen? En spelare eller en domare?
Den mest uppmärksammade enskilda händelsen utanför planen, är Andres Escobars öde efter Colombias uttåg från VM i USA 1994. Mördad för ett självmåls skull!!?? Konsekvenserna blir ibland ohyggliga och makabra.
Incidenten i matchen mellan Danmark och Sverige tycks bagatellartad från många håll och kanter. Matchen måste komma i gång igen , basunerade Erik Hamre´n ut från sin plats som expert i studion. Ett korkat påstående från en som verkligen är insatt i spelet och allt runt omkring en match. Var det bara för att Sverige hade tilldömts en straff, som han uttalade dessa mindre begåvade ord? För han kunde rimligtvis inte veta att Sverige skulle tilldömas segern med 3-0.
Nej, Erik. Öppna sinnena lite mer, så kommer du märka att världen inte bara kretsar kring fotboll och viktiga EM-kvalpoäng.
Domaren Herbert Fandel blev för mig känd när jag såg Champions League finalen mellan Milan-Liverpool. Vilket korrekt uppträdande och vilken pondus kommer jag ihåg att mina tankebanor snurrade kring. Denna pondus skulle det visa sig inte vara en engångsföreteelse. Direkt efter Christian Poulsens oförklarliga knytnäve i Markus Rosenbergs mellangärde, begärde den assisterande domaren huvuddomarens uppmärksamhet. Efter en kort överläggning tilldelades Sverige helt korrekt en straffspark. Sen gick det fort...en helt tokig dansk supporter kom farandes med ursinne i blicken, fick tag om nacken på domaren, och hade det inte varit för ett rådigt ingripande av en dansk försvarare, hade det kunnat sluta betydligt värre. Domaren konfererade nu med sina assisterande och med fjärdedomaren. Allt var över på några minuter, och innan svenska folket hann förstå vad som hänt var planen folktom, förutom några clowner som ville skämma ut sitt land ännu mer. Denna flathet vad gäller ordningspersonal har jag inte sett på länge. Idioten som attackerade domaren fick lugnt och fint gå och sätta sig igen. De två andra neandertalarna som var inne på mattan vinkades städat in från planen som om ingenting inträffat. Hårda straff är att vänta, antagligen matcher utan publik och de stora förlorarna är naturligtvis det danska landslaget. På grund av några idioter som svärtar ner en hel nation...obegripligt.
Herbert Fandel tillhör nu en av mina absoluta favoriter. Både som människa och rättskipare. Han satte stopp för galenskapen som visar sitt fula tryne mer och mer frekvent. Han visade med sitt handlande att gränsen är nådd. Toleransen är slut. När fara för liv och lem letar sig in i den värld som egentligen är en lek, är det dags att sätta ner foten. Det gjorde Herbert Fandel och jag är honom evigt tacksam. Förhoppningsvis kommer ringarna på vattnet som det här medför sprida sig uppåt i fotbollhierarkin, och stå som ett prejudikat för framtida matcher. Inte på något sätt kan detta ursäktas och tillåtas utan kännbar bestraffning. Danmark har fått känna på vad som väntar vid usel säkerhet kring matcher. Dårarna som ingrep för ett domarbesluts skull har nog sett sin sista match, och rättsliga åtgärder väntar med all säkerhet.
Sverige tilldelades segern med 3-0, men till vilket pris? Mer vill jag inte kommentera resultatet för det känns inte relevant.
Fotbollen dog tyvärr en smula igår...länge leve fotbollen.
Inför matchen med stort M...
Ölen är på kylning, pizzan kommer beställas i god tid innan match, gurkorna och morötterna är skalade och färdiga att inmundigas tillsammans med sour-creme-dippen. Inga finesser a la oxfilé med bakad potatis eller tre rätters middag beställd från någon gourmetrestaurang i närheten.
Nej...lättillgänglighet är ordet med stort O när det gäller Sverige och viktiga landskamper. Ishockey som fotboll, det ska bara slafsas in utan tanke på etiketten. Brynja är en klassisk svensk attiralj vad gäller sport och idrott men där sätter jag gränsen. Somriga dagar som denna är kortbyxor att föredra och en nyinköpt eller sleten Sverigetröja av något slag. Det blå-gula ska vara dominerande kulörer naturligtvis. Vid altan eller balkong hemmavid ska såklart flaggor upp och dominera färgprakten utomhus...fosterlandskärleken och den äkta patriotismen har en trevlig vana att visa sig vid sådana här tillfällen.
Sporten tar alltid fram det bästa ur människan, och fotbollen är världens största folkrörelse, som Björn Ranelid så vackert uttryckte det i senaste episoden av Ekdahl & Hakelius. Det var stämningsfullt att höra Björn och Ingvar Carlsson ge sina synpunkter på världens största sport, och vad det har betytt för dem genom åren. Säkert håller Ingvar en extra tumme för den stora Elfsborgsprofilen, Anders Svensson, i kvällens match då det genuina Boråshjärtat knappast har undgått någon i Svedala.
Zlatan hit och Zlatan dit...det har varit den stora frågan den senaste veckan, och det visade sig att operationen av ljumskarna håller honom utanför laget. I alla fall till en början, men vilket ess att sätta in vid krampaktighet i spelet. Fotbollspelaren Zlatan kan under många år framöver vara tungan på vågen, när det gäller blågula framgångar i kommande mästerskap och kval. Men Elmander och Allbäck är ett fantastiskt par att börja kampen med. Duracellkaninen Elmander kommer säkert skapa mycket ytor för sin kedjekompis, och näsa för mål har göteborgaren alltid haft.
Klockan är nu 17.35 och det närmar sig matchstart. Blågult mot rödvitt på parken i Köpenhamn.
Mitt tips står kvar...2-1 till Danmark. Kan inte vika ner mig nu, men det är lätt hänt när Göteborg fylls av blågula fans...LYCKA TILL.
Nej...lättillgänglighet är ordet med stort O när det gäller Sverige och viktiga landskamper. Ishockey som fotboll, det ska bara slafsas in utan tanke på etiketten. Brynja är en klassisk svensk attiralj vad gäller sport och idrott men där sätter jag gränsen. Somriga dagar som denna är kortbyxor att föredra och en nyinköpt eller sleten Sverigetröja av något slag. Det blå-gula ska vara dominerande kulörer naturligtvis. Vid altan eller balkong hemmavid ska såklart flaggor upp och dominera färgprakten utomhus...fosterlandskärleken och den äkta patriotismen har en trevlig vana att visa sig vid sådana här tillfällen.
Sporten tar alltid fram det bästa ur människan, och fotbollen är världens största folkrörelse, som Björn Ranelid så vackert uttryckte det i senaste episoden av Ekdahl & Hakelius. Det var stämningsfullt att höra Björn och Ingvar Carlsson ge sina synpunkter på världens största sport, och vad det har betytt för dem genom åren. Säkert håller Ingvar en extra tumme för den stora Elfsborgsprofilen, Anders Svensson, i kvällens match då det genuina Boråshjärtat knappast har undgått någon i Svedala.
Zlatan hit och Zlatan dit...det har varit den stora frågan den senaste veckan, och det visade sig att operationen av ljumskarna håller honom utanför laget. I alla fall till en början, men vilket ess att sätta in vid krampaktighet i spelet. Fotbollspelaren Zlatan kan under många år framöver vara tungan på vågen, när det gäller blågula framgångar i kommande mästerskap och kval. Men Elmander och Allbäck är ett fantastiskt par att börja kampen med. Duracellkaninen Elmander kommer säkert skapa mycket ytor för sin kedjekompis, och näsa för mål har göteborgaren alltid haft.
Klockan är nu 17.35 och det närmar sig matchstart. Blågult mot rödvitt på parken i Köpenhamn.
Mitt tips står kvar...2-1 till Danmark. Kan inte vika ner mig nu, men det är lätt hänt när Göteborg fylls av blågula fans...LYCKA TILL.
fredag 1 juni 2007
Beckham tillbaka...
Engelska landslaget i fotboll matchar tufft ikväll inför EM-kvalet mot Estland i Tallin nästa vecka. Brasilien står för motståndet och bättre värdemätare är svårt att finna, även om det bara handlar om en träningslandskamp. I den situation som nye basen Steve McLaren befinner sig i med sitt engelska landslag, existerar dock inga bara-matcher utan endast måste-matcher. Läget i EM-kvalgrupp E är minst sagt skrynkligt efter 0-2 borta mot Kroatien, inget onormalt i det, men 0-0 hemma mot Makedonien tärde ordentligt på det brittiska självförtroendet. Som engelsk förbundskapten räknas bara massiva framgångar och ett väl fungerande spel. Det finns en man från Torsby i Värmland som kan gå ed på det. Sven-Göran Eriksson var glödhet på tränarmarknaden för sju år sedan. Han kunde välja och vraka bland anbuden och den största utmaning han kunde tänka sig var att bli head coach för England. Efter framgångar med klubblag som bland annat IFK Göteborg, Benfica och Lazio fick han förtroendet att leda nationen till presumtiva framgångar. Tre gånger kvartsfinal i tur och ordning: VM 2002, EM 2004 och VM 2006 blidkade inte det engelska förbundet och han fick gå efter mästerskapet i Tyskland. Efter fem år med ständig bevakning och minutiös granskning av i princip varje steg han tog var det nog inte någon större förlust. Svennis är såklart en tävlingsmänniska, med sin syn på hur fotboll ska spelas, och det gnager nog lite i honom att han inte fick avsluta med den ultimata framgången. Hade Portugal besegrats i kvartsfinalen i Tyskland förra året kunde det mycket väl ha slutat i ett VM-guld. Det är min åsikt för laget uppträdde bara bättre och bättre. Men England och straffavgöranden är inte rätt likör för öriket. Massiva protester mot svensken, både i media och bland fansen, ledde till slut att han jagades bort.
Jagades bort gjorde även David Beckham. Passnings- och frisparksfenomenet stod alltid upp för sin manager, i all tänkbar snålblåst. En ömsesidig beundran tycktes allt efter åren gick, uppstå mellan spelaren och ledaren. Inte bara för att Beckham var kapten utan också på ett personligt plan.
Medan Svennis letar tränarjobb med ljus och lykta över hela världen, har Beckham efter sin underskrift för Los Angeles Galaxy i amerikanska ligan, hittat storformen igen. Real Madrid visar oerhörd vilja och leder La Liga med två omgångar kvar. Det kan bli den perfekta avslutningen för engelsmannen efter fyra år i Spanien. Säkerligen vill han göra avslut med stil även i landslaget. Efter vårsäsongen i Real kunde inte McLaren blunda längre. Lagom till kvällens match mot Brasilien kunde han på nytt klä sig i tröjnummer sju. Och som så många gånger förr agerade han framspelare, och serverade mittbacken John Terry en frispark i andra halvlek, som han säkert placerade i mål.
Ska England fortfarande ha chans till ett mästerskap gör nog MacLaren bäst i att hålla en plats åt sin känslige mittfältare. Stumnar spelet finns alltid chans till fasta situationer, och där håller Beckham fortfarande världsklass.
Segern ikväll skulle väl skrivas till 1-0 och lite andrum inför fortsättningen i EM-kvalet? Men en match spelas i 90 minuter plus lite övertid, och i den 92:a minuten kunde Diego helt omarkerad nicka in kvitteringen. En hygglig träningskamp ändå, men det sista McLaren hörde när han lämnade Wembley var spridda visslingar från den intoleranta publiken. Lättare blir knappast resan mot Österrike/Schweiz 2008 efter det.
Lycka till Steve...du behöver det. Annars blir du inte den frälsare som du var utsedd till.
Kom ihåg att Svennis tog England till tre raka mästerskap.
Bara en liten reminder.
Jagades bort gjorde även David Beckham. Passnings- och frisparksfenomenet stod alltid upp för sin manager, i all tänkbar snålblåst. En ömsesidig beundran tycktes allt efter åren gick, uppstå mellan spelaren och ledaren. Inte bara för att Beckham var kapten utan också på ett personligt plan.
Medan Svennis letar tränarjobb med ljus och lykta över hela världen, har Beckham efter sin underskrift för Los Angeles Galaxy i amerikanska ligan, hittat storformen igen. Real Madrid visar oerhörd vilja och leder La Liga med två omgångar kvar. Det kan bli den perfekta avslutningen för engelsmannen efter fyra år i Spanien. Säkerligen vill han göra avslut med stil även i landslaget. Efter vårsäsongen i Real kunde inte McLaren blunda längre. Lagom till kvällens match mot Brasilien kunde han på nytt klä sig i tröjnummer sju. Och som så många gånger förr agerade han framspelare, och serverade mittbacken John Terry en frispark i andra halvlek, som han säkert placerade i mål.
Ska England fortfarande ha chans till ett mästerskap gör nog MacLaren bäst i att hålla en plats åt sin känslige mittfältare. Stumnar spelet finns alltid chans till fasta situationer, och där håller Beckham fortfarande världsklass.
Segern ikväll skulle väl skrivas till 1-0 och lite andrum inför fortsättningen i EM-kvalet? Men en match spelas i 90 minuter plus lite övertid, och i den 92:a minuten kunde Diego helt omarkerad nicka in kvitteringen. En hygglig träningskamp ändå, men det sista McLaren hörde när han lämnade Wembley var spridda visslingar från den intoleranta publiken. Lättare blir knappast resan mot Österrike/Schweiz 2008 efter det.
Lycka till Steve...du behöver det. Annars blir du inte den frälsare som du var utsedd till.
Kom ihåg att Svennis tog England till tre raka mästerskap.
Bara en liten reminder.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)