onsdag 19 september 2007

VM-kvartar i Kina...inget för Sverige.

Vad är ett VM-slutspel egentligen ? Det kan vara tråkigt, värdelöst, andefattigt och alldeles...alldeles underbart.
Svenska damfotbollandslaget har skämt bort nationen åtskilliga gånger med framskjutna placeringar. Silvermedaljen vid 2003 års världsmästerskap i USA lovade lite mer den här gången, men av det blev intet.
På fyra år byttes tårar av glädje snabbt ut mot tårar av tomhet, förtvivlan och bedrövelse. Otröstliga svenskor låg utslagna på gräsmattan, där Thomas Dennerby i utsiktslösa ansträngningar försökte sig på uppmuntringar av olika slag.

Allting såg ju så bra ut...förberedelserna har varit minutiösa och all tänkbar support från förbundet har funnits där hela tiden.
Visst...gruppen var tuff men inget oöverstigligt. Vem minns inte dödens grupp för herrarna i VM 2002. Hänsynslösa Argentina, England och Nigeria är några grader djärvare än USA, Nordkorea och Nigeria som samsades med svenskorna i grupp B i årets dam-VM.
Tanken var, som hela Sverige var införstådd med, att Nigeria bara skulle besegras i öppningsmatchen...där fanns nyckeln till framgång, i alla fall till ett avancemang från gruppspelet.
Men det utåtriktade, självklara och glada landslaget förbyttes efter ledningsmålet till ett osäkert, introvert och inte alls så leende landslag. När den sista spiken i kistan skulle slås i, valde ledningen med Dennerby i spetsen, att släppa hammaren och istället visa prov på en feghet som ytterst sällan leder till framgång. Trupperna drogs tillbaka för att invänta den befriande slutsignalen...visst kom den, men särskilt befriande var den inte...ett ynka litet misstag räcker på den här nivån, och det fick den svenska backlinjen erfara.
De italienska herrarna har klarat sig ett fåtal gånger med det upplägget men lika många gånger stått där med skägget i brevlådan.

Nu var grunden lagd för ett svenskt misslyckande och det kunde inte sluta på ett annat sätt. USA blev som väntat alldeles för svåra och att klå Nordkorea med tre mål kändes som mission impossible.
Ja ja...vinst med 2-1 men under vilka förutsättningar?
Ett Nordkorea som gjorde exakt vad som krävdes av dem.
Förlora inte med tre mål, vad ni än gör.
Visst höll de löftet och spelar därför kvartsfinal istället för Sverige.
Glöm inte heller att de nådde 2-2 mot USA, vilket Sverige inte var i närheten av. Sen det viktigaste av allt...Nigeria besegrades. Gruppens slagpåse.
Sen att svenskorna gör en bra match mot asiatiskorna är liksom en helt annan femma...förutsättningarna var de motsatta nationerna mellan.

Nu får kriminalkommisarie Dennerby gråta ut ett tag och fundera lite över vad som gick snett. Ansvaret ligger på honom och ingen annan. Han har förbundets uttalade stöd, och med lite distans och självrannsakning får vi förhoppningsvis se en ledare med lite mer attityd och auktoritet.
Betänk att Lagerbäck misslyckades kapitalt i sitt första stora mästerskap, EM 2000. Där blev Italien, Turkiet och Belgien alltför svåra för ett bedrövligt spelande landslag.

Det tveklöst roligaste i årets VM var Lotta Schelins framfart i absolut sista stund. Hennes bestämdhet att verkligen nå världstoppen kommer visa sig vara guld värd för Sverige i förestående mästerskap.

Endast 23 år...

Vad månde bliva?

Inga kommentarer: