Veni, Vidi, Vici ( Han kom, han sågs, han segrade). Julius Caesars uttalade ord efter slaget vid Zela då kung Pharnaces slogs tillbaka 47 f.Kr. Ett uttryck som har använts i många olika sammanhang, sportvärlden inkluderad.
Inte på mången år har benämningen passat så bra som just idag.
Ty han är tillbaka, och det med besked...
Förlöjligad, hånad, bespottad och häcklad in absurdum, har han rest sig på nio och slagit alla förståsigpåare på truten. Inte minst den kvasipatetiska engelska presskåren.
Detta mediadrev vars fabrikat i kapporna måste vara helt utslitet, då den vänds var och varannan vecka.
Då, 2001...sågs han som frälsaren, den exotiske utlänningen som skulle få fart på det skamfilade engelska landslaget. Fem år senare och tre raka kvartsfinaler i stora mästerskap, var han inte vatten värd i de brittiska tabloiderna.
Svart eller vitt...
Inget annat gäller för den hårdföra och brutala verklighet, som kännetecknar det finaste av uppdrag för en fotbolltränare i England.
I Sverige skulle Lagerbäck-eran vara all för längesen. Inte minst efter debaclet i EM 2000. Nu är journalistiken i Svedala något mer nyanserad än i England, där presskåren verkar bestämma hur lång tid en förbundskapten ska sitta på sin post.
Nåja...efter knockarna i media är han tillbaka, och nu är det annat ljud i skällan vill jag lova. Kappan har återigen vänts och Svennis är på allas läppar efter ett års bortavaro. Med nära 700 miljoner på fickan kunde han spendera bäst han ville, bara ett lag lag kom ut på andra sidan.
Lilla, klena, räddhågsna och mediokra Manchester City har i Svennis nävar blivit stora, starka, modiga och kompetenta Manchester City.
I derbyt igår skulle Manchester United bara köra över sin lokalrival, men istället fick de smaka på svensk defensiv då den är som bäst och Sir Alex fick lomma hem tomhänt med sitt stjärnspäckade gäng.
Och vems är förtjänsten...?
Jo, den lugne värmlänningen från Torsby naturligtvis. Tillsammans med Hasse Backe och Tord Grip har de utformat ett homogent lag, där spelarna verkar ställa upp 100 % på sin nya ledartrojka.
En sån som Martin Petrov har jag aldrig sett så inspirerad som nu...den något egensinnige bulgaren inriktar numera sina krafter på det han ska göra. Geovanni hade ingen lycka med sig i Barcelona men framstår mer och mer som en nyckelspelare för de ljusblåa.
Tre matcher är ingenting. 35 kvar att göra upp om. Allt kan se helt annorlunda ut, bara om några veckor. Men känner jag Svennis rätt finns det mer ess att skaka fram ur rockärmarna.
Nu ryktas det även om hur England ska kunna få Sven-Göran att återkomma som förbundskapten...
Puuuh...vad säger man?
Bara i England...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar