Valencia CF krossar svensk klubbfotboll...

Alla mina farhågor har bekräftats och besannats. Varken mer eller mindre. Inte ens i min vildaste fantasi trodde jag någon gång på att Elfsborg skulle ha någonting att hämta på Mestalla igår. Som svensk vill man ändå att det ska finnas någon mikrochans i alla fall, någonting att hänga upp förhoppningarna på. Att svensk klubbfotboll kan visa något som gör att det finns en framtidstro, ett halmstrå som är värt att bygga vidare kring. Ge luttrade svenska fotbollsupporters en liten del av lillfingret, för att så småningom utöka till halva handen åtminstone.

Något sådant fick jag se intet av igår. Europa har sprungit om oss för längesedan och avståndet bara ökar och ökar. Någon ljusning kan icke skönjas och så länge medlen inte finns där, och våra mest lovande ungdomar försvinner till grannländerna för en spottstyver, enbart för att de inte får chansen i Allsvenskan, kan vi se oss i stjärnorna efter en förändring.
Meriterade svenskar som Anders Svensson, Mathias Svensson och Fredrik Berglund såg ut som skrämda harpaltar igår. När så pass rutinerade killar inte hänger med på den här nivån, blir det svårt för resterande mannar att synas.

Läste alla krönikörer på de stora drakarna idag, och de konstaterar att det är lång väg ut till Europa. Visste de inte det innan den här matchen, undrar jag då?
Det kan väl inte vara en nyhet att vi är så här långt efter?
Hermann Dill på Expressen går till och med så långt att, och jag citerar "Trist att avståndet cementerades av Elfsborgs oförmåga och inte av Valencias överlägsna kompetens".
Hmm...skälet till Elfsborgs oförmåga är just Valencias totala överlägsenhet på alla platser. La Liga har inte startat än, laget har tränat drygt en månad, och fullkomligt kör över en motståndare som är mitt uppe i säsongen. Tre mål räckte den här gången...helt övertygad om att det dubbla kunde ha gjorts, om de bara ville.
Motståndarna ville och kunde inte bjuda upp till dans och det beror BARA på Valencias överlägsenhet, ingenting annat.
Teknik, fart, ständig rörelse, organisation och förmågan att göra små små elementära ting i en rörelse, är de centrala orsakerna till varför vi inte kan skymta en liten ljusglimt i det totala fotbollsmörker som belägrar vårt land.

Tänk att gå miste om Valencia i Champions League. Det skulle inte jag vilja göra. De hör hemma där och det visade de med eftertryck i gårdagens match. Returen blir en formalitet och sen kan alla förståsigpåare fortsätta sitt eviga tjatande om plastgräs eller inte. Att Villa, Joaquin, Silva, Morientes och Angulo med flera skulle vara rädda för underlaget, anser jag vara inget annat än en ren förolämpning.
La Ligafyran från föregående säsong som inte räds Real Madrid, Barcelona och Sevilla på bortaplan, har nog inga problem med att åka till Borås för att visa vilka som spelar i Champions League kommande säsong...