Kalla...hetast i upptakten av sportåret 2008.

Det nya året är här och jag önskar alla ett riktigt gott 2008...och vilken rivstart det nya svenska sportåret har fått.
En frejdig, energisk och totalt orädd svensk skidtjej har presenterat sig på allvar för den breda skidpubliken.
Charlotte Kalla från Tärendö i Pajala kommun exploderade idag in i alla svenskars idrottshjärtan, när hon på ett fenomenalt sätt skidade hem totalsegern i Tour de Ski.
Sprint, fristil och klassisk skidåkning ingår i konceptet Tour de Ski, men det verkar inte spela någon som helst roll för den blott 20 år unga svenskan. Alla moment klarades av galant och under dagens avslutning visade hon prov på enorm styrka, då hon likt en bergsget sicksackade sig uppför den tuffa branten och segrade i överlägsen stil.

Marie-Helen Westin vann VM-guld 1987 i Oberstdorf på 20 kilometer fristil och blev "Billan" med hela svenska folket. Sedan dess har det varit snålt med svenska kvinnliga framgångar i skidspåren, undantaget exryskan Antonina Ordinas två bronsmedaljer 1995 som svensk skidlöperska.
Men det här är något helt annat...

Där Marie-Helen levde oerhört mycket på känsla med en fulländad teknik, verkar Kalla ha ytterligare redskap i repertoaren. När tekniken fallerade eller känslan inte fanns där kunde Billan te sig ytterst medelmåttig.
Topparna var magnifika medan dalarna lika mediokra...

Charlotte Kalla däremot äter, andas, sover och drömmer skidor.
SKIDOR, SKIDOR, SKIDOR och åter SKIDOR.
Målmedveten som få och en hata-att-förlora mentalitet a la Gunde Svan måste till för att slå sig fram i världstoppen och dessa egenskaper besitter den unga svenskan.
Den stora skillnaden var att Gunde Svan på sin tid inte var ensam svensk i världstoppen. En frustande Thomas Wassberg höll Gunde alert under hela karriären, där Torgny Mogren senare tog vid.
Förvisso fungerar Anna Hansson utmärkt som sidekick just nu, men om jag inte är helt ute och seglar så har vi inte på långa vägar sett botten på fenomenet Charlotte Kalla.
Om andra då kan upprätthålla en hög nivå kommer det att betyda mycket, inte bara för Kalla, utan för hela svenska landslaget.

Jämförelserna med Per Elofsson är ofrånkomliga vad gäller Charlotte Kalla. Genombrotten kom vid ungefär samma ålder, och den fanatiska träningsvilligheten går så här långt hand i hand.
Per Elofsson figurerade i alla möjliga sammanhang efter sin första världscupseger 1998.
Media skrev spaltkilometer, och tevesändningar kablade ut en stånkande svensk som gav sumpmarksträning med stavar en ny innebörd...
Framgångarna lät inte vänta på sig...VM innebar tre guld samt ett brons. I OS-sammanhang stannade det vid ett brons 2002.
Samma OS som förintade Elofssons presumtiva framtida framgångar, då en full med otillåtna medel uppumpad Johan Muhlegg, dundrade fram genom skidspåren.
Tre år senare deklarerade Per att karriären var avslutad, endast 28 år gammal.

Nu pekar ingenting mot att Charlotte Kalla skall röna samma öde, men att ta tid till reflektion efter varje säsong kan vara en god idé. Att hålla tillbaka en hungrig på framgång, och idogt tränande 20-åring är inte alltid den smalaste sak i världen...
Men till slut är det naturligtvis Kalla själv som känner sin kropp bäst.

Det har inte minst intervjuerna i media visat...