1988 var hennes personbästa 1,38 meter...18 år senare nådde hon nya rekordhöjden 2,06 meter, med världsrekordet endast tre centimeter borta.
Just 2006 var hennes bästa år med otaliga försök på nya världsrekordhöjden 2,10 meter. Men bulgariskan Stefka Kostadinovas 2,09 meter från VM i Rom 1987, får i fortsättningen vara i fred för svenskans frenetiska ansträngningar.
Kajsa Bergqvist har nämligen proklamerat att spikskorna ställs på hyllan för gott.
En friidrottsepok är över och hon går till historien som en av de vassaste. Bara Carolina Kluft kan mäta sig med Sollentunatjejens meritlista. Får Susanna Kallur bara vara frisk, kommer trions resultat stå oöverträffade på damsidan lång tid framöver.
Motivationsbrist är Kajsas egen förklaring till avhoppet...
Visst, det är lätt att acceptera...kort och koncist. Inga krusiduller.
Men...om 2007 inneburit glansnummer och höga höjder istället för teknikkrångel och rivna ribbor, hade vi nog sett Kajsa på startlinjen till OS i Peking om dryga halvåret. Den guldmedalj som saknas i den voluminösa prissamlingen.
En annan orsak och den absolut troligaste, en personlig reflektion, är givetvis en 194 centimeter lång kroatiska.
Blanka Vlasic pulvriserade världseliten förra säsongen, och visade upp en monstruös säkerhet. En uppvisning i kaxighet och pondus som skrämde slag på alla konkurrenter.
VM-guldet i Osaka 2007 var det slutgiltiga beviset för att alla pusselbitar äntligen verkar ha fallit på plats, för den förr om åren något ojämne kroatiskan.
I Peking blir hon brakfavorit...hon vet om det och njuter av det. Känslan av oslagbarhet som hon utstrålar, kan jag bara erinra mig om att EN annan hoppare uppvisat förut...
Just det...Kajsa Bergqvist under glansåren 2005-2006.
Mättnadskänsla, motivationsdipp och en föreställning om att inte mäkta med att kriga om guldet i Kina i sommar, gjorde valet enkelt till slut...
Efter världsrekord ( 2,08 meter inomhus ) fem guld och fem brons i stora mästerskap ( inom- och utomhus ) under 2000-talet, tackar nu en världsstjärna för sig och lämnar en avgrund efter sig...
I dyningarna efter otaliga tvåmetershopp kanske Emma Green äntligen kan ta sig ur den Bergqvistska skuggan...när uppmärksamheten nu slutar att snurra kring Kajsa och Yannick Tregaro, kommer säkert Emma mer till sin rätt...
Flickvän som hon är...
Bara ett litet tips...
Två meter innan OS?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar