Efter år av missmod inför stundande galaföreställningar, där svenska idrottsstjärnor ska visas upp i annat än individuell tävlingsdräkt, inträffade igår någonting som jag inte trodde var möjligt på dessa breddgrader...
Det gick bra, för att inte säga galant att ta sig genom en två timmar och trettio minuter lång idrottsgala, där prestationer skulle prisas och Jerringpriset till slut skulle få sin rättmätige vinnare...
Det är något med Sverige som ofta gör att tilldragelser av det här formatet ofta faller platt till marken...det ligger inte för svensken att göra pompös-teve där glitter och glamour spelar en betydande roll i sammanhanget.
Därför kändes det befriande med viss återhållsamhet i ämnet.
Redan efter prologen där Mats Ronanders nakna gitarrspel, och den fantastiskt begåvade Anders Ekborgs skönsång i We Are The Champions genljöd Globen, så var galan i hamn...i alla fall för min del.
Uppträdandet genomsyrade hela aftonen, satte standarden för kvällen om ni så vill...
Och visst hade det effekt...alla föregående års plumpa försök att håna och förlöjliga var som bortblåsta, putslustiga komikerpar som sökte bräcka varandra i slapsticks gick ej att åse, och kläderna värden iklätt sig satt kvar hela kvällen.
Bara en sån sak...
Apropå värden...Peter Settman dominerade fullständigt kvällen, och det här måste bara vara hans rätta element. Som värd för Schlagerfestivalen var han inte alls lika skarp.
Nu hittade han den perfekta balansen mellan obscen Pök-Ronny och seriös yrkesman. "Pöket" Charlotte Kalla fick sin beskärda del av ekivokism, då hon utsattes av den kärlekskranke Ronny i en hejdlöst rolig dialog.
Men det första intrycket som slog mig var inte av komisk karaktär, utan närbilden på en grym överarm, som kunde sitta på vem som helst i något av våra herrlandslag...döm av min förvåning då bicepsen visade sig tillhöra just Charlotte Kalla...Herrejösses säger jag bara, där finns det många Jerringpris lagrade.
Annars följde troféutdelningarna invant mönster. Det blev en sjyst uppdelning som sig bör under sådana här tillställningar. Carolina Kluft fick för årets prestation, Anja pärson för årets kvinnliga idrottare, Zlatan för årets manlige och Jens Byggmark för årets nykomling. Den urstarke simmaren Anders Olsson fick för årets idrottare med funktionshinder, och fyrade samtidigt av en salva till den doktor som ansåg att han skulle börja träna lite...!!??
Årets lag blev mixstafettlaget i skidskytte, innan det var dags för ytterligare en Pärson att beträda vinnarcirkeln. Nämligen Anders som årets ledare...och inget öga var torrt i klanen Pärson...STORT.
Kvällens mest behjärtansvärda, var onekligen multikonstnären Sven Tumba som erhöll hederspriset för framstående insatser inom många gebit. Denne pratsjuke gamäng hade svårt med orden, och framförallt efter tydliggörandet av arbetet med hans eget initiativtagande: Global Education Fund...STORT.
Efter dryga två timmar var det då dags för svenska folket att säga sitt...en efter en hakades av i kampen om Jerring-priset och till slut var de bara två kvar.
Susanna Kallur och Zlatan Ibrahimovic.
Förra årets Jerring-vinnare Kallur fick abdikera och ge plats för nästa års bästa fotbollspelare världen över: Zlatan Ibrahimovic.
Ni läste rätt...nästa år tronar han över alla andra som världens bäste. Utmärkelserna staplas på varandra men de får ge plats åt den ultimata hedersbetygelsen kommande säsong.
Var så säkra...
En synnerligen välförtjänt Jerring-vinnare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar