IFK Göteborg mot SM-guld...?

Rödvit klädda för dagen Blåvitt tog ett steg närmare titeln som sveriges bästa lag, då ett i spillror slaget Malmö FF inte utgjorde något motstånd, för ett just nu ostoppbart göteborgskt lag.
Alla ingredienser som en SM-guld-gryta ska innehålla finns i år i klubben som inte har vunnit någonting på länge. Hybris-perioden varade i ett decennium, och det är först nu som IFK Göteborg har insett att pengar på banken inte betyder ett jota, när organisationen sysslar med tvivelaktig business och taskiga spelaraffärer.

Efter ett gyllene 1980-tal och ett än mer inkomstbringande 1990-tal, svävade klubben högt upp i det blå med en aura med odödlighet kring sig.
Alla som var något och önskade bli något ville förknippas med Blåvitt. Spelare från hela riket vallfärdade till västkusten, för permanent spel i IFK betydde även att en landslagsplats låg nära till hands.
Inget konstigt i det då klubben mellan 1982-1996 plockade hem HELA tio svenska mästerskap. Lägg till segrar i UEFA-cupen 1982 samt 1987 och stora framgångar i Champions League, så fanns det fog för att klubben var på allas läppar.

Värvningskarusellen snurrade allt fortare och pengar lades till slut på vad som helst, bara det fanns något som liknade fotbollsskor på spelaren. Resultaten uteblev och paniken att lyckas varje år, ledde till förstärkningar i form av skumma övergångar med oredovisade pengatransaktioner som följd.
Botten nåddes då oegentligheter uppdagades vid Selakovic-Ijeh-uppgörelsen. Miljoner hade bytt händer under mystiska omständigheter och Skatteverket låg på som blodiglar för att reda ut skumraskaffärerna.
Klubbdirektören Mats Persson tog time-out ( och kom aldrig tillbaka), ordföranden Bengt Halse avgick, likaså kassören Janne "Plånbok" Nilsson.

Knatte, Fnatte och Tjatte var nu borta, men långt ifrån alla problem som florerade runt klubben. Sponsorerna drog öronen åt sig och ville inte förknippas med "ohederliga" IFK Göteborg. En allt mer nedsolkad klubb hade all möda i världen att återupprätta någon form av redbarhet.
Ett led i den riktningen var att ge trotjänaren Håkan Mild en beslutsfattande position i klubben.
En som in- och exhalerar blåvit luft...
En med 459 matcher för klubben...
En som aldrig skulle skada den klubb som närt honom i 18 år...

Tanken var att återgå till grunderna...det som klubben förknippades med från allra första början. Det som Roger Gustafsson med anhang lyckades så väl med under första delen av 1990-talet. Slussa sakta in egna förmågor från juniorleden, våga vinna med ett långsiktigt arbete. Lika viktigt som fotbollsträningen är att individen utvecklas på ett personligt plan. Det ska vara attraktivt att sammankopplas med IFK Göteborg...
Tillsammans med tränarna Stefan Rehn och Jonas Olsson samt assisterande tränaren Teddy Olausson, är det förhoppningar som så sakteliga är på väg tillbaka.

Vi är inte färdiga med vårt arbete än på några år, var Håkan Milds egna ord inför matchen mot Malmö FF igår.
Men om det skulle betyda ett SM-guld redan i år, tror inte jag att han ligger sömnlös för det... skulle bara vara ett bevis för att föreningen är på rätt väg igen.

Men vad sker i Malmö FF?
Pengar är visst inte allt...
Det kan Hasse Borg få bekräftat av IFK Göteborg...