Borg & Federer...två giganter.

Kungen sitter fortfarande kvar på sin plats, högt över alla andra. Han tronar nämligen från en piedestal, just nu onåbar för alla andra. Med självklar pondus blickar han ner på sina undersåtar som får vänta ytterligare ett år, för att försöka störta det nu sittande överhuvudet.
Regenten på gräs visade än en gång att Centrecourten under Wimbledonveckorna är hans andra hem, och de som får komma på besök är speciellt inbjudna.
Han som styr och ställer är naturligtvis, Roger Federer.
Superlativen börjar så smått sina vad gäller beskrivningarna av den fenomenale Schweizaren. 25-åringen ståtar nu med 11 Grand Slam titlar, och på de snabba underlagen verkar han omöjlig att komma till tals med.
3 segrar i Australien ( 2004, 2006, 2007 ). 3 segrar i US Open ( 2004, 2005, 2006 ). Och så triumferna i Wimbledon. Fem raka mellan åren 2003-2007. En tangering av Björn Borgs fantastiska svit från 1976-1980. För att fortsättningsvis följa sin stora idol i fotspåren måste nästa års evenemang även den sluta i en finalplats. Om likheterna inte ska upphöra där, måste Federer förlora den finalen...och vem tror egentligen på den utgången?

Den femte triumfen igår blev, liksom Borgs femte, den absolut tuffaste. Genom hela turneringen har schweizaren sett helt oslagbar ut, och med en walkover-vinst i bagaget mot Tommy Haas, fanns inget som motsade en femte raka turneringseger.
Den 26 juni skrev jag att det ändå fanns en möjlighet, som kunde spräcka de schweiziska drömmarna.
Det lilla orosmolnet stavades Rafael Nadal.
Mallorcasonen som veckorna innan finalslagit just Federer i Paris, där han nu segrat de senaste tre åren, ville säkert visa att tenniskunskaperna räckte även på Wimbledons gräs. De två verkar stå i en klass för sig, Nadal på det lite långsammare gruset, och Federer på de pilsnabba underlagen. Ingen annan gör sig besvär gick mina tankegångar.
Nadal bjöd redan förra året på hårt motstånd och plockade då ett set på Federer. I år räckte det till två set och med den utvecklingen kanske det blir tre nästa år. Det är absolut ingen omöjlighet då spanjoren i år skakade om ordentligt i den segervissa schweiziska tennisgrytan.
Efter enkla 6-2 i årets fjärde finalset såg faktiskt Nadal ut som den presumtiva vinnaren. Ingen har fått Federer att se så lamslagen ut på hans favoritunderlag. De mest juvenila misstag kom från schweizarens racket och endast en kraftansträngning modell större, räddade Federer denna eftermiddag.
Det stenhårda psyket, den enorma vinnarskallen och det magnifika grässpelet fällde ändå avgörandet till slut, men där Nadal verkligen föll med flaggan i topp.
7-6, 4-6, 7-6, 2-6, 6-2
1-6, 7-5, 6-3, 6-7, 8-6

Setsiffror från nu och då...
Federers femte raka från nu...
Borgs femte raka från då...

Roger Federer vs Rafael Nadal 2007
Björn Borg vs John McEnroe 1980

Björn Borg och Roger Federer. Två världsartister i samma gebit men under olika epoker. Två ismän som har kommit upp i totalt 11 titlar var, vad gäller Grand Slam. Federer går säkert förbi redan om ett par månader då US Open stundar i september. Ett US open som Borg aldrig fick vinna, trots fyra finaler.
Franska öppna mästerskapen kan bli för Federer vad US Open blev för Borg. Ett ouppnåeligt mål där amerikanerna Jimmy Connors och John McEnroe satte stopp för svensken, och där bollskickliga spanjorer med Nadal i spetsen kan visa sig alltför omedgörliga för eleganten från Basel.
Björn Borgs karriär sträckte sig tyvärr bara till 26 års ålder. Resandet och den eviga uppvaktningen från alla håll och kanter fick "Århundradets svenska idrottsman" att lägga racketerna på hyllan för gott.
Hur länge Federers karriär sträcker sig står skrivet i stjärnorna?
Där behöver du däremot inte göra som Björn, Roger.
Det vill säga, lägga av efter en sjätte raka Wimbledonfinal...

I damernas final visade amerikanskan Venus Williams ingen pardon, då fransyskan Marion Bartoli mosades i raka set, 6-4, 6-1.
Även där slog min förutsägelse in då Venus såg ut som en stenkross rakt igenom turneringen. Nyckeln till den relativt enkla finalen får tillskrivas just Marion Bartoli, som efter en osannolik viktoria mot Justine Henin i semifinalen inte hade något att sätta till i finalen. Mättnaden och nöjdheten efter att ha nått sitt livs framgång var påtaglig.

Det går inte att avsluta årets Wimbledon utan att återigen nämna Jonas Björkman, och hans pinsamma utbrott i fjärde omgången. För var gång jag hör det, desto grövre låter det. Inte en ursäkt, ingen ånger överhuvudtaget och bara ett läskigt flinande i gårdagens sportspegel, gör att min aktning för denne otrolige idrottsman sjönk åtskilliga grader...tyvärr.
Bara undrar vad fru Björkman tänker om tilltaget?
Måste vara mäkta stolt över sin makes ordförråd...och 10.000 kronor i böter känns skrattretande.

Gult kort och utvisning hade varit klart mer kännbart, lovar att inget mer sådant någonsin hade inträffat igen...
Det är min åsikt...

Gais-Trelleborgs FF 3-1.