Marcus Berg & Sebastian Larsson...EM 2008?

Dörrarna var vidöppna för de som ville grabba tag om en EM-plats i veckan. Platsen var undersköna Istanbul i Turkiet, belägen mellan Bosporen och Marmarasjön.
I denna kulturellt och ekonomiskt viktiga kärna av Turkiet ankom ett stukat svenskt landslag i fotboll, i ett försök att få vettiga svar om nykomlingarnas vara eller inte vara i Schweiz/Österrike i juni.
En blandad svensk kompott, med mångårig rutin samt nykläckta gröngölingar, ställdes på benen för att försvara de blågula kulörterna mot en annan EM-klar nation.

Turkiet på bortamark betyder vanligtvis dagar före matchstart bildligt talat, ett spel på liv och död. Ett rytande inferno med ett publikum som sannerligen ger hemmastöd en ny andemening.
Intet av dylika påståenden gick att känna igen, varken före, under eller efter kampen.
Det var en match i vänskapens tecken, där rädslan för skador inför årets viktigaste fotbollhändelse tog överhanden, och där 22 spelare välvilligt beredde väg för sina antagonister.

Det borde i rimlighetens namn leda till målchanser en masse, men de kunde räknas till en handfull.
3-2 till Sverige..?
Nu delas det inte ut några poäng i form av viktiga kval- eller mästerskapsdito vid övervikt av målchanser, men något som skulle klargöras var om någon av framtidens svenska landslagsmän kunde urskiljas på planen...
Eller bättre upp...
Redan till EM-äventyret i sommar?

I åratal har det ideligen ältats om Kim Källström och Anders Svensson. Två kompetenta utövare som nästan aldrig fått husera tillsammans på ett svenskt mittfält. Grinigheterna dem emellan är förstasidesstoff i media, och så har det hållit på en evinnerlig tid.
Tills nu...
De kamperar för tillfället gemensamt på de centrala delarna av planen...en lite mer tillbakadraget, medan den andre håller till i mer offensiv riktning.
Anders Svensson blir 32 i år och arbetar nuförtiden i de bakre regionerna.
Kim Källström blir 26 i år och ska se till att anfallsspelet lyfts tillräckligt så att målchanser skapas.
Hade förbundsledningen agerat lite tidigare, och gett båda tillåtelse att leka i sandlådan samtidigt, hade det besparat år av huvudbry...nu har år av talang slösats bort medan Daniel Andersson!!?? fått egen gräddfil till landslagsuppdragen...kommer inte underfund med detta faktum.
Heter arbetsgivaren Olympique Lyonnais och medspelarna lystrar till Benzema, Juninho, Ben Arfa, Govou med flera torde en landslagsdress vara vikt för den svenske spelfördelaren.
Allt annat är struntprat...

I sista stund fick i alla fall några ungtuppar tillfälle att visa sina färdigheter inför den kräsna ledningen.
Alldeles försent i mitt tycke...bland otaliga tidpunkter då gesällproven hade kunnat genomföras väljer Lars-Roland att genomföra testerna fyra månader innan EM.
Det är framförhållning det...
Ett alltigenom fantastiskt bevis för den professionella staben som kallar sig Svenska Fotbollförbundet.

Ponera noll form hos de svenska rookiesarna just den dagen. Ofta, inte alltid, betyder det punkt slut i stora sammanhang. Eller i vart fall åratal av bortvaro från blågult.
Då hade vi inte fått se Sebastian Larsson beträda EM-gräset kommande sommar. Framfarten i Istanbul lovade mycket mer, och med ens känns det inte som vi står och faller med Tobias Linderoth.
Missförstå mig rätt...
Tobias Linderoth är given i en startelva, men vid en svårläkt skada finns grovjobbande alternativ.

Ytterligare en som borde få utrymme i truppen är Marcus Berg.
Jag skrev det redan för ett knappt år sedan.
Nästan 365 dagar har alltså passerat, utan landslagspåringning, för den värmländske blåvitaren som på ett internationellt tillvägagångssätt pangade in 14 på 17 uppdrag för IFK Göteborg.
FC Groningen blev nästa adress, där Jaap Stam i Ajax direkt överflyglades då Marcus distinkt, två gånger om, satte skallen till för två utjämnanden...
Vad mer fordras för att få visa upp sig i landslaget?
Nej...inspelningen skulle skett för längesedan, då hade Berg-pojken redan nu ståtat som målskytt i blågult, samt EM-spelare till sommaren.
Var så säkra...

Nu får Markus Rosenberg gång på gång, både i klubb- som landslag, visa påfallande brister i spelet samt målskyttet.
För det är mål som visar om Rosenberg varit nyttig eller inte. Inget annat som target- eller framspelare.
Målskytt bedöms han som, och den bemärkelsen var det påfallande lång tid sen han fick titulera sig.
I Marcus Berg infinner sig en slitvarg, passningsspelare samt målgörare i en och samma person.
Fina utmärkande drag vad gäller en spelare av internationellt snitt...
Våga och vinn.
En bra devis.

Till sist några ord om Kennedy Bakircioglu. Den i allra högsta grad levande Bajen-legenden har efter många sorger och bedrövelser hittat hem på alla platser i sitt fotbollsliv.
27-åringen har sedan tre år verkat i Nederländerna, där FC Twente blev första adress efter en misslyckad sejour i Grekland.
Två framgångsrika säsonger senare med 23 mål på kontot, blev Ajax ny destination.
Livet leker på alla plan och mot Turkiet gjorde han sin överlägset bästa insats i landslaget.
Så pass imponerande att en biljett till alperna kunde skrivas ut på stående fot i onsdags...
He he...självklart skojar jag bara.

Fattar inte hur jag kunde kringgå det faktum att Lars-Roland fortfarande basar över nationselvan...

Sorry...